Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett par små äfventyr på en naturforskareresa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
276 -.
stå det - på hvilka hvarje naturforskare
begifver sig ut, så snart han företager en någorlunda
vidsträckt resa.
Äfven oss var ett dylikt äfventyr beskärdt. Jag låg
jemte min käre vän Kokeil, som gjorde mig sällskap
från Klagenfurt till Loibl-passet, nedhukad framför en
väldig kalkklippa, ur hvars remnor vi framplockade små
snäckor. Plötsligt presenterade han på sin hand f5r
mina ögon en liten snäcka, hvilken han, den grundlige
kännaren af dessa sina små landsmän, försäkrade sig
ännu aldrig hafva sett. Jag trodde det så mycket
hellre, som jag vid första blicken i henne upptäckte
en ny, hittills obekant art. Med hastig beslutsamhet
svarade jag honom: «Det der är icke något nytt, det
är ju Pupa Kokeili», och döpte såmedelst i ett nu
denna lilla zoologiska novitet honom till ära. Nu bär
detta lilla, nätta djur för alla tider min väns namn,
och för honom såväl som för mig har hon alltsedan
utgjort en erinran om detta förnöjda ögonblick,
så ofta som hon i våra samlingar fallit oss i ögonen.
Detta dop på fri hand förhöjde vår glädje öfver
fyndet och gaf oss anledning till hvarjehanda
skämt och tokprat. Mot middagstiden anlände vi,
efter att hafva gjort en rik skörd, under toppen
af Loibl-passet. Den sista halftimmen badade vi
oaktadt den sena årstiden i svett, ty ända till
passet stiger den vackra väganläggningen i zigzag
brant uppför berget. Slutligen brusade en kall och
fuktig sunnanstorm oss till mötes, så att vi ansågo
oss behöfva hålla våra uppspända paraplyer framför oss
för att skydda oss mot förkylning. Derpå plägar annars
en naturforskare sällan tänka och ännu mera sällan
handla derefter, om det kommer an på att af sådan
orsak öfvergifva en plats, som lofvar rikt utbyte.
Ändtligen voro vi uppe, och vännen Kokeil vek genast
af till ett tätt vid vägen stående skyddshus. Det
var en tbebodd, låg, mot söder öppen, stall-liknande
byggning, till skydd för resande, som på höjden af
passet möjligen blefve öfverraskade af oväder.
Här blefvo våra portörer tömda, och likväl tyckte vi
oss sjelfva icke derigenom kunna blifva mättade, ty
den skarpa bergsluften hade gifvit oss en ’fabulös
aptit*, såsom vännen Desor på Unteraargletschern
säger. Sedan vi, filosofiskt taladt, ha^le
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
