- Project Runeberg -  Utflygter i naturen och hvardagslifvet /
246

(1874) Author: Emil Adolph Rossmässler Translator: Carl Hartman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Två vandringar ut i det fria

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

246

Tålamod! Er vandring ut i det fria skall ännu löna
er for mödan.

Solen har under tiden sänkt sig mera. Svalorna
genomkretsa hvinande den lugna, ännu heta
luften. Deras jagtrevier ligger i dag temligt högt
upp, ty den lugna varma luften lockar deras villebråd,
insekterna, upp i höjden. Snart finna vi ett nöje
i att med ögat följa de muntra luftseglarne. Detta
drager vår uppmärksamhet upp till molnens rike. Ack,
huru skönt! Anen J nu, hvad jag nyss lofvade er! Det
lagar sig till en präktig solnedgång, och här uppe
stå vi på en plats, som just tyckes vara inrättad
för densammas betraktande. På andra sidan om fälten,
som vi genomvandrat, ligger den föga aflägsna staden
insvept i ett grått damtöcken. Der bakom sträcker
sig en mörk skogsrand längs efter en stor del af
horizonten.

Det är ett icke ringa företräde, som slättbygderna
hafva framför bergstrakten, eller åtminstone en
tröst derför, att de sakna dennas öfriga företräden,
att de i så vidsträckt mått medgifva en anblick af
himlahvalfvet och alla skådespel, som på detta ega
rum.

För att tala målarens språk, så hafva vi i dag ett
rikt urval af molnstudier på himmelen. Mot öster trona
några stackmolns ännu bländande hvita balar, hvilka
fullkomligt skulle kunna för oss ersätta åsynen af
snöfjell, om de blott icke visade afrundade former,
utan spetsiga och rätliniga konturer. Men färgerna och
belysningen äro fullkomligt desamma. De måste befinna
sig ganska högt, emedan de ännu icke visa någon
aftonrodnad. Tätheten hos det största stackmolnet,
hvilket ser alldeles ut som en massa bländande
hvit bomull, vittnar om dess stora vattenhalt. Den
del af luften, hvari det befinner sig, står vid
daggpunkten, d, v. s. dess temperatur är just så
hög, att all vattengas i denna luft har förtätats,
och luften är mättad med vattengas. Antaga vi, att
detta moln intager ett rum af 20 millioner kubikfot,
och att dess temperatur är + 2° Cels., så måste det
innehålla nära 7000 skalp, vatten, ty vid nyssnämnda
temperatur hyser hvarje kubikfot med vattengas mättad
luft något mindre än 3£ korn vatten. Om nu molnet
ville hafva godheten att utgjuta hela sin vattenmassa
öfver blott ett tunnland af detta försmäktande fält,
så skulle detta likväl göra

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:40:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/utflygt/0254.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free