Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett litet sandkorns irrfärder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
krafter till vidare vandring på slättlandet, hvilket
det redan är temligen nära.
Hvilken helt olika beskaffenhet har icke detta lilla
bäcken i jemförelse med fjellsjön, ur hvilken dess
vatten härstammar. Vattendjur af många slag lifva
dess djup, och dess stränder omgifvas af en krans
af vass och af alla de växter, som öfverallt åtfölja
det lifgifvande elementet, utom på de isiga höjder,
der värmet saknas, som ensamt förmår gifva vattnet
fullmakt att uträtta något. På ena’ sidan visar sig
en lucka i växtinfattningen; der ligger porten,
genom hvilken källvattnet efter en kort rast drager
vidare i form af en klar bäck.
Vi hafva nu härmed lärt känna en ny liten sträcka af
vårt sandkorns vidare lefnadslopp. Märkbart mindre
var det, när det här åter framträdde i dagsljuset,
af tusen blommor välkomnadt ut i det glada
lifvet. Framspoladt ur källåderns sista krökning,
blef det liggande vid sidan af dennes mynning, och
en solstråle, som träffade dess genomskinliga yta,
kom det att glänsa som ett glädjestrålande öga.
Det öfverlemnades nu åt de sprittande böljornas
nycker, än läto de det ligga obemärkt, än lyftade de
det på sina skuldror och läto det åter falla ned i
ett nytt sällskap af sina likar, tills det ändtligen,
skenbart för att ånyo hvila ut, anlände till det
lilla vattenbäckenet.
Medan det låg deruppe under alpsjöns spegel, skakades
det aldrig ur sitt läge genom någon fisks fenslag,
nedtrampades det aldrig af en vattenfogels simfot, ty
den sjön hörde just till dessa alpernas gåtor, enligt
hvilka utan synbar orsak den ena sjön är alldeles
utdöd och tom, den andra deremot rik på präktiga
foreller. Men här nere infinner sig sked-anden med
högljudt hvinande vingslag, för att med sin breda
skedformiga näbb uppfiska maskar från bäckenets
botten. Den vackra fogelns stålgröna hals blänker
i solsknet, då han åter reser sig upp i vattnet,
och vattenperlorna rulla ned öfver det vattentäta
fjäderpansaret. Nu flyger anden åter bort. Med henne,
i henne lemnar vårt sandkorn sin nya bostad. Då hon
sväljde en igel, hade denne just fastat sig ined sina
båda sugskifvor vid sandkornet, och sålunda följde
det med i fogelns mage, och nu sväfvar det i denna
nya boning, i ett lefvande luftskepp, fram
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
