Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Växternas grönska - Alprosen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
99
till begagnande i fårgerier, så litet hafva försök
i den vägen hittills lyckats. Utom dess är den icke
engång lätt att erhålla i stora massor, då den,
såsom ofvan nämnts, blott utgör en ytterst liten
del af de små kora, åt hvilka den gifver fårg. Huru
hastigt denna färg förbleknar, kan man lätt se på
späda algtrådar, som äro synnerligt rika på lifligt
fårgad klorofyll. Ja, dessa alger hafva ju genom deras
klorofylls hastiga och fullständiga urblekning gifvit
anledning till fabeln om ’meteorpapper’. Då grunda
kärr eller efter öfversvämning qvarblifiia polar
under högsommaren fullständigt uttorka, så blifva
deras fina i hvarandra intrasslade algtrådar qvar på
den torra bottnen och torka ihop till papperstunna
ofta alnslånga flagor, hvilka hastigt blekas ur, och
dermed är den på under begifna hopens ’meteorpapper’
färdigt.
Så är växternas grönska utsatt för ständig
förgängelse, och förnyas dock evigt; på samma sätt
är det äfven med våra förhoppningar.
Alprosen.
Bland de växter, med hvilka för oss någon symbolisk,
historisk eller annan betydelse är förknippad,
intager alprosen ett framstående rum. Vi kunna icke
tänka oss den majestätiska alpverlden utan alprosen,
och när vi nämna henne, tänka vi alltid med detsamma
på hennes upphöjda hem.
Utom i Schweitz, hvars alptrakter vi af gammalt
känt såsom denna täcka blommas hem, höja sig äfven i
Tyskland och Österrike vissa trakter tillräckligt, för
att smyckas af denna uppåt höjderna sträfvande växt;
ja, den förekommer öfverallt i södra Europa, hvarest
den äkta bergtallen (Pinus Pumilio) på klippgrund
företräder den de lägre trakterna tillhöriga skogens
ställe.
Jag bör väl kunna förutsätta, att de fleste af mina
läsare förut känna till, att alprosen icke är någon
r’os i ordets egent-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
