Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gräsets skara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88
fordom som en art af det förut bekanta tåtelslägtet,
och är äfven så till sågandes ett omvändt tåtelgräs,
ty af de likaledes här befintliga två blommorna i
hvarje småax är det icke den öfre, utan den nedre,
som saknar pistill (5). Borsten på den nedre blommans
yttre fjäll utgår från dettas rygg och är lång, böjd
utåt och vid basen vriden; påxöfre blomman sitter den
under fjällets spets, samt är rak och mycket kort.
Vi hafva nu, med få undantag, betraktat nästan endast
sådana gräs, som ega vippa; de äro ocksår hos oss de
ojemförligt talrikaste, och på ängen hafva vi ännu
flere dylika framför oss, t. ex. arter af slägtet Poa,
som hos oss kallas ängsgröe, med sina små rutformiga
småax: hundäxingen, Dactylis glo-merata, med stora,
halfrunda gyttringar af småax; flere s vi nr gelarter,
Festuca; samt luddlos tan, Bromus mollis, hvilken
såsom fodergräs är särdeles värderad (3 a).
Af gräs med axliknande vippa finna vi den eleganta
kam-äxingen, Cynosurus cristatus, hvars hela
småaxsamling liknar en liten, smal borste, och hvari
hvarje småax stödjes af ett prydligt, kamlikt flikadt
svepe; vidare den såsom fodergräs högt-skattade
ängkaflan, Alopecurm pratensis; samt ängkampen,
PMeum pratense, som adlad till Timothejgräs återvände
öfver Amerika till vårt land, der den är inhemsk,
och nu blef förgudad.
Gräsens genom anspråkslös jemnlikhet innerligt
förbundna, fredliga familj afslöjar för vårt öga en
knappt anad mångfald af små kännetecken, hvilka genom
sin beständighet gifva forskaren, som vill urskilja
den ena arten från den andra, tillräcklig ersättning
för bristen på mera framstående kännemärken.
Att se så, som en naturforskare bör det, kan man med
största framgång lära sig med gräsens tillhjelp. Och
det är ju en af de förnämsta vinster, hvilka
naturforskningen skänker oss, att hon hos oss skärper
det sinne, som man vanligen kallar det ädlaste. Mellan
seende och seende finnes betydlig skilnad! Ett par
blickar genom luppen, som borde hafva lika ständig
plats i fickan som börsen, väcka snart ett behof hos
ögat, denna tankekraftens medhjelpare, och aflägsna
eller försvaga kanske månget antiat behof, som är
mindre ädelt eller rigtadt på mindre ädla njutningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
