Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vägen till anden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
fikenhet. Hvad kunde mannen vilja med boken? Starke
lemnade denna tillbaka till rättstjenaren och tillsade
honom, då han gick, att tidigt följande morgon komma
med sakerna.
«Ack, kära herr Starke, om det icke är någon
affärshemlighet, säg mig, hvad för en bok han medförde
till eder? Ja, jag har blifvit förskräckligt
nyfiken på allt, som rör ert, yrke.» - «Det skall
ni nog få veta, det är ingen hemlighet», svarade
herr Starke leende. «Rättstjenaren erbjöd mig på
domstolens vägnar några centner böcker, hvarpå han
medförde ett prof.» "Domstolen? Har han böcker
att sälja? Boken såg ju ut att vara alldeles ny.
Men likväl! ja rigtigt», tillade hon rättande sig
sjelf, «att det icke strax föll mig in! Icke sannt,
det var ett exemplar af någon konfiskerad skrift?
Och om så, hvad ^ var det? Säkert
någonting i politik.»
«Det såg jag icke efter», svarade den tillfrågade,
«jag ser endast efter papperets qvalitet; hvad som
derpå är tryckt, kan just vara mig likgiltigt. Det
skall ju i alla fall hopstampas, och det under lagliga
former, d. v. s. i närvaro af ett rättens ombud, så
att intet af innehållet måtte blifva vid lif och smyga
sig in i folket. Jag förefaller mig sjelf alltid såsom
en andlig skarprättare, när de nya, tunna häftena,
ty oftast är det dylika lätta varor, utströs i mitt
kar för att hopstampas. Det är ofta synd och skada,
att något blifvit tryckt på det goda hvita papperet,
ty sedan kan man icke nyttja det till annat än till
omslagspapper.»
I detta ögonblick körde en stor dragkärra fram för
porten, och på henne lågo två ofantliga, starkt
fullpackade säckar. Dessa tycktes vara lätta i
förhållande till sin storlek, ty två knappt mer
än fjortonåriga gossar buro dem utan synnerligt
besvär. De ökända förklädena af mörkgrön linneväf
och den bristfälliga skjortan utvisade, att de
voro bokbindarlärlingar, som hitförde pappersspån
ur deras mästares verkstad. Detta nya * exempel
på tillvaratagande af skenbart värdelöst affall,
som jemte lumpor, gamla och konfiskerade nya böcker
här sammanträffade, gjorde Eeginas intresse allt
lifligare. Här såg hon den svällande strömmen dela
sig. Benknotor och gamla metallbitar voro redan
frånskilda. Om hon också beklagade de flickor, hvilka
sorterade lumporna i linne-, .bomulls- och ylle-,
hvit och färgad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
