Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Byn bland bergen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
19
komna i vår krets, der en står for alla och alla
för en; hvarjemte jag blott vill bifoga den bön,
att. om hos oss mycket förefaller eder annorlunda
än derute i verlden, J måtten i edert inre fålla en
rättvis och väl öfverlagd dom deröfver.»
Då de begge vännerna genom denna oförutsedda vändning
i talet sågo sig så plötsligt framhållna, skulle
kanhända en annan derigenom låtit förbluffa sig, men
geheimerådet svarade med en verldsmans otvungenhet:
«Min herre, hvad vi hafva hört verkar så klart och
bestämmande på vårt omdöme, att denna bön ingalunda
var be-höflig; och hvad som redan förut i eftermiddag
en liten getherde deruppe på berget berättade för oss,
gör helt enkelt det, som vi just nyss -fått höra, till
en bekräftelse på vår förväntan att fä upplefva något
ovanligt. Vi tacka er för löftet att^, äfven i morgon
fä njuta en fortsättning på denna bekräftelse.»
»Herrarne hafva utan tvifvel sammanträffat med
Steffen, vår Mullers lilla naturvetenskaplige
handtlangare. Jag kan nog förstå, att pilten väckt
eder öfverraskning. Men vi hafva flere af den
sorten. Sådant ligger hos oss i sjelfva luften.»
Efter dessa ord gjorde redovisaren, såsom han
skämtsamt sade, bruk af sin rättighet att upplösa
sammankomsten, dels emedan mångahanda bestyr för
morgondagen ännu återstodo, dels för att icke
under en längre sammanvaro låta undfalla sig några
antydningar, hvilka kunde skada den för morgondagen
afsedda öfverraskningen. Efter några minuter funno
sig geheimerådet och Eeinhard allena och hade nu god
tid att söka utfundera, om det var mannen med två
armar eller med en arm, som var Muller; ty då- värden
icke af sig sjelf sade dem det, ville de icke synas
så nyfikna, att de frågade derom. Dessutom funno de
sitt lilla äfventyr mera pikant genom denna, om ock
afsigtslösa, tillsats af något hemlighetsfullt, och
de beslöto, då de gingo till sängs, att icke heller
följande dag fråga något, utan åt slumpen öfverlemna
upptäckandet af den, som kallades ’vår’ Muller.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
