Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Täflan mellan raserna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Många af de lägre raserna visa vid beröringen med
civilisationen benägenhet att hastigt utdö, äfven utan att några
direkta utrotningsmedel användts. Vi kunna därför
förutse en icke synnerligen aflägsen tid, då de civiliserade
nationerna helt och hållet utträngt alla lägre raser.
Samtidigt skola sannolikt de redan nu sällsynta människolika
aporna hafva utdött, och "klyftan mellan människa och
djur" skall då vara betydligt vidare, enär den skall
åtskilja å ena sidan kulturmänniskan på ett vida högre
utvecklingsstadium än det nuvarande och å andra sidan någon
af de lägre aporna, i stället för såsom nu australnegern
eller eldsländaren från gorillan eller chimpansen.
På samma sätt måste vi tänka oss, att våra
halfmänskliga förfäder en gång dukat under i konkurrensen
med sina förädlade afkomlingar.
Det ligger i sakens natur, att i den rad af omärkligt
i hvarandra öfvergående mellanformer, som vi måste tänka
oss mellan människan och hennes djuriska stamformer,
ingen gräns kan bestämmas, där djuret skulle ha upphört
och människan börjat. De förändringar, en djurart
undergår, träffa nämligen, såsom vi sett, ej hela organismen
samtidigt, utan den ena afvikelsen efter den andra
uppträder och förändrar arten blott så småningom eller steg
för steg. Att en fullständig rad öfvergångsformer mellan
den nutida människan och en aplik stamform någonsin skall
kunna framställas medels fynden af fossila lämningar, är
blott föga sannolikt, då man känner, hvilket sällsynt
sammanträffande af gynsamma omständigheter erfordrats för
att i ett igenkänligt skick bibehålla skelettdelar af
landdjur från aflägsnare tider. Några lämningar af dylika
öfvergångsformer äro emellertid redan bragta i dagen, och
man torde kunna hoppas, att ännu flera skola anträffas.
Dessa lämningar äro skelettdelar å ena sidan af utdöda
människoraser, af hvilka några visa mycket framträdande
aplika kännetecken, å andra sidan af en utdöd apart, som
stått människan närmare än någon nu lefvande apa. Några
bland de förra äro af den vikt, att de nödga oss till ett
särskilt omnämnande.
Redan i det föregående har det blifvit antydt, att
enstaka aplika kännetecken kunna genom återgång uppträda
äfven hos civiliserade raser, att de äro vanligare hos de
lägre, vilda raserna, men isynnerhet ofta visa sig i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
