Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kampen för tillvaron. Naturligt urval
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blodomloppet liknar fiskarnes, enär pulsåderstammarne gå i
båglika grenar från hjärtat, liksom om de skalle leda
blodet till gälar. Vi nödgas därför antaga, att
stamformerna för alla ryggradsdjur varit fiskliknande.
Vid jämförelse af kroppsbyggnaden hos fåglar och
kräldjur har man kommit till den slutsatsen, att så mycken
öfverensstämmelse finnes mellan dessa tvänne grupper, att
fåglarne med all sannolikhet härstamma från
kräldjursliknande förfader. En vacker bekräftelse på detta
antagande lämnade det förut omnämda fyndet af Archaeopteryx,
för att ej tala om några utdöda ödleartade djur, som i sin
skelettbyggnad visa mycken likhet med fåglarnes. En
ytterligare bekräftelse ser man i hvarje fågelunges
utveckling i ägget. På ett tidigt stadium äro nämligen,
såsom hos ödlorna, både mellanfotens och mellanhandens
ben fria från hvarandra; likaså äro vristens ben, såsom hos
ödlorna, ännu fria. Sedermera sammanväxer öfre
vristbenet med skenbenets nedre ända, och på detta stadium
erinrar fågelungen om ett utdödt ödleartadt djur,
Compsognathus, hvilket i sin skelettbildning mycket liknade
fåglarne. Då sedan de 3 största af mellanfotens ben
sammanväxa till ett enda ben och undre vristbenet sammanväxer
med öfre ändan af detta sammansatta mellanfotsben, så
har bakfoten nått den utbildning, som den har hos alla
nutida fåglar. Men äfven mellanhandsbenen, som i början
voro fria, såsom hos ödlorna och den älsta kända fågeln,
Archaeopteryx, hopväxa med hvarandra, så att vi se
fågelungen under sin utveckling så småningom aflägsna sig från
den likhet, han i början visade med sina utdöda
stamformer, och antaga den bildning, som utmärker den nutida
fågeltypen. Lägg härtill, att man hos ännu okläckta
fågelungar funnit anlag till en rad tänder på käkarnes kant,
hvilka dock öfverväxas af näbbets hornslida och aldrig
komma till utveckling, så inse vi, att hvarje fågel under
sin utveckling i ägget i korthet upprepar hvad fågeltypen
genomgått, under det den så småningom från lågt stående
stamformer utbildats till hvad den nu är.
Då vi se hvalarnes foster försedda med tänder, ehuru
de utvecklade bardhvalarne icke ha en enda tand, då vi
i öfverkäken hos kalfvar finna framtänder, som aldrig
genombryta tandköttet, nödgas vi i dessa tänder se
gengångare från en tid, då bardhvalarnes stamformer, liksom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
