Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Urspårade - 10 - 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- Vem då? frågade "Avskrädet" och makade sig ifrån
honom.
- Det gör detsamma... Petunnikov... eller Jegorka...
eller dig, vem som helst.
- Varför det? forskade Kuvalda med livligt intresse.
- Jag vill till Sibirien... är utledsen på det här usla
hundlivet... Därborta reder det sig nog med hur man ska
leva.
- Ja, där ska de nog grundligt lära dig det, höll
ryttmästaren melankoliskt med honom.
Om Petunnikov och den hotande vräkningen talades
inte mer. Alla var övertygade om att vräkningen var nära
förestående... kanske redan om ett par tre dagar, men de
ansåg det överflödigt att förbittra livet för sig genom en
vidare diskussion om detta ämne.
Tomma ord förbättrade inte saken. Dessutom var det
ännu inte kallt trots att regntiden redan hade brutit in,
och man kunde mycket väl slå upp sitt nattkvarter på
första bästa plats utanför staden...
De hade lägrat sig i en cirkel i gräset, slappt pratande
om ditt och datt, men de följde bara varandras ord med så
mycket uppmärksamhet som fordrades för att inte
samtalstråden skulle brista. Det var tråkigt att tiga, men att
uppmärksamt höra på var också tråkigt.
"Fördettingar-nas" sällskaplighet hade en stor fördel - ingen ville synas
bättre än han var, och ingen uppmuntrade de andra att
tvinga sig till det.
Solen gjorde sig all möda att värma upp deras av trasiga
lumpor höljda ryggar och deras okammade huvuden. I
hörnen på gården växte höga kardborrstånd översållade
med taggiga knoppar bredvid frodigt stäppgräs och andra
överflödiga plantor, med vilka dessa lika överflödiga
sällar vederkvickte sina ögon...
11
På Vavilovs krog hade emellertid följande scen utspelats.
Petunnikov junior hade trätt in med fullkomligt lugn
och likgiltig min. Han hade sett sig omkring, lätt rynkat
på näsan och i det han långsamt lyfte på sin grå hatt frå-
54
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
