Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Urspårade - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
cyniska, alltid tårfyllda ögon. Man hade gett honom
öknamnet "Snurran", en benämning som träffande
karakteriserade hans klotrunda gestalt och surrande, klanglösa
stämma.
Vidare dök fram ur någon vrå före detta
fängelsedirektören Luka Antonovitj Martianov, kallad "Spetsen" - en
dyster, tystlåten, svartmuskig suput som levde på att spela
klöveress, knack, polsk bank och andra lika snillrika som
av polisen illa tålda talanger. Han lät sin väldiga, otaliga
gånger genompryglade gestalt tungt falla ner i gräset vid
sidan av skolläraren, blinkade med sina svarta ögon och
sträckte ut handen efter någon kamrats flaska i det han
med hes basröst frågade:
- Får jag?
Också mekanikern Pavel Solntsev, en lungsiktig
trettioårig man, uppträdde på skådeplatsen. Han hade fått
vänstra sidan sönderslagen i ett slagsmål. Det gula spetsiga
rävansiktet var ständigt förvridet av ett elakt leende, mellan
de tunna läpparna syntes två rader svarta, av sjukdom
förstörda tänder, och de sönderrivna trasorna hängde på
hans smala knotiga axlar som på en klädhängare. Han
kallades "Avskrädet" av sina kamrater. Sitt uppehälle
förtjänade han genom att sälja klädesborstar av lindbast, som
han själv förfärdigade, och viskor av ett slags gräs.
Vidare kom en högväxt knotig karl av obekant
härkomst, en tystlåten och skygg människa med ett skrämt
uttryck i de stora runda ögonen. Han hade redan suttit
inne tre gånger för stöld. Hans efternamn var Kisselnikov,
men i härbärget kallade man honom aldrig annat än
"Halvannan-Taras", eftersom han var precis en halv gång
till så lång som sin oskiljaktige vän, före detta diakonen
Taras, som för superi och ett utsvävande levnadssätt hade
blivit utstött ur det andliga ståndet. Diakonen var en liten
undersätsig man med brett kämpabröst och runt lurvigt
huvud. Han dansade utmärkt och svor ännu bättre. I
sällskap med "Halvannan-Taras" högg han ved nere vid
flodstranden. Under sina fristunder berättade Taras för
vänner och vem som ville höra på "historier ur egen fatabur",
som han uttryckte det. Vid åhörandet av dessa historier,
vilkas hjältar mest var helgon, kungar, präster och
generaler, spottade till och med stamkunderna i Kuvaldas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
