- Project Runeberg -  Ur Minnet och Dagboken : Anteckningar från åren 1848-1897 : I /
395

(1897) [MARC] Author: Bernhard Wadström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

395

Efes. 4: 3. — vSedan framträdde en enkel, varmhjärtad man från Aland,
hvilken uttalade sitt och många sina landsmäns hjärtliga tack för
Möller-svärds ditsändande; stora väckelser ha mångenstädes uppstått genom
hans predikan. — Vidare uppläste Melander ett ganska märkligt
dokument från kyrkoherden Holmgren i Hacksta och Löt, nämligen dennes
försvarskrift till Uppsala domkapitel, inför hvilket han af sin
kontraktsprost blifvit anklagad därför, att han »gynnat och befrämjat en
lekmans skadeliga predikande inom sina församlingar». Den »skadlige
lekmannen» var den inom hela Norrland, äfven af alla dess
gudfruktiga präster, så högt värderade Erik Andersson i Ockelbo. —
Slutligen meddelade Fjellstedt flera högst intressanta och lärorika
erfarenheter från sina predikoresor under den nyss förflutna sommaren. Bland
annat berättade han om en präst, som på det strängaste uppträdde mot
ali lekmannapredikan, såsom endast »ländande till söndring och
villfarelse», men hvilken mellan fyra ögon förklarade sig ej tro på
»bibelns många orimligheter». Särskildt ansåg han, att Jesu ord om
djäfvulen och helvetet endast vore att betrakta såsom »allegoriska talesätt»,
hvilka kunde passa för den tidens råare folk, men alls icke för »våra
tiders upplysta och förädlade mänsklighet».

Efter mötets slut följde Fjellstedt och jag Rosenius till hans hem.
Fjellstedt var ovanligt glad och sade så vänligt till mig: »Låt oss lägga
bort titlarna», och så »blefvo vi bröder».

Okt. 21. Då jag i dag var uppe och tjänstgjorde i
Ecklesiastikdepartementet, kom jag i ett lifligt och djupgående samtal med min
vän G. Metzén, en gammal studentkamrat, som för några år sedan tog
graden och före mig kom in i detta departement. Han är en präktig,
trofast vän, som jag har att tacka för månget godt råd och handtag;
men när det blir fråga om lefvande tro, då skiljas ännu våra sinnen. •

I dag har Birger Jarls staty blifvit aftäckt. I en tidning, som

återgaf dess inskrift, blef — med eller utan afsikt — punkten i slutet

utbytt mot ett frågetecken, så att inskriften där fick följande lydelse;
At Birger Jarl, Stockholms grundläggare ?

Okt. 23. På f. m. flyttade jag till Klara Östra kyrkogata 8, där

jag i dag tillträdt min anställning såsom lärare för baron J. Alströ-

mers tre söner. Baronen, som är änkling sedan flera år, är en
medelålders man, liflig, vänlig, öppen och sympatisk. Sedan vi enskildt samtalat
nära en timme, lärde jag känna hans familj: två unga döttrar, fröknarna
Anna och Jenny, med deras fostrarinna m:lle Landin, samt de tre
sönerna Jonas, Oskar och August.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:37:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urminn1/0459.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free