Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
373
föreläste det mest liffulla kapitlet. I början tyckte man, att det lästa
var »riktigt vackert»; men när jag efter en liten stund gjorde ett uppehåll
för att begära ett glas vatten, började man allmänt tala om andra
ämnen, så att jag ej ansåg det »löna mödan» fortsätta, hvilket ej heller
af någon begärdes.
Kyrkoherden Lindsten var en mycket vänlig man, som bad mig
att nästa söndag predika aftonsången i Ladugårdslandskyrkan, ifall pas-
tor primarius före fredagen lämnat sitt venia.
På aftonen promenerade vi till Rosendal, där konungen gaf supé.
Fyra musikkårer spelade, och de kungliga visade sig på balkongen för
folket, som lifligt hälsade dem med hurrarop. När prinsessan Eugenie
skulle med sin näsduk vifta åt några af henne kända damer, som stodo
ett stycke ifrån oss, tappade hon näsduken, hvilken jag upptog och sedan
lämnade åt en hofherre, som skyndat ned efter den samma.
Prinsessan tackade mig genom en vänlig böjning på hufvudet. (När jag flere
år senare blef presenterad för prinsessan, erinrade hon sig ännu denna
lilla händelse.)
Juli S’ Uppe hos biskop Annerstedt och begärde venia inom
Södertörn (man hade nämligen bedt mig predika i Brännkyrka).
Biskopen var särdeles förbindlig och lämnade mig utan minsta tvekan det
önskade tillståndsbeviset. Från honom gick jag åter till d:r Pettersson,
som i dag var alldeles omstämd och sade, att någon inlaga till
konsistorium alls icke behöfdes, hvarefter han utan vidare gaf mig venia.
Före middagen en botanisk exkursion till Valdemarsudden med
min lärjunge Axel K. Vi mötte.på vägen Bruce Bey, som hälsade på
oss och skarpt fixerade mig. Jag kände därvid, som om ett hvasst järn
hade berört mig. (Några veckor därefter skulle jag erfara prof på
den ofantliga magnetiska kraft, som fanns hos den mannen.)
På e. m. inne i staden. När jag på aftonen for ut igen med
kullbåten från Nybroviken, blef jag ensam passagerare för den turen.
Då jag kom till båten, satt kullan och läste i en trasig bok, som
sedan befanns vara »Lassemajas lefnadshistoria». Men jag, oviss om
hvad hon läste, frågade om det var Guds ord. Hon såg helt förundrad
ut och svarade nej, men frågade tillbaka på hvilken grund jag kunde
antaga, att hon skulle läsa Guds ord. Så utspann sig ett samtal,
under hvilket jag slutligen frågade, om hori ihågkom sin ko?ifirmationsdag
och sin första nattvardsgång samt hvad hon därvid lofvade sin Pierre.
Då kommo tårar i hennes ögon; motståndet var brutet, och under djup
rörelse bekände lion sitt affall och många synder. När jag uppmanade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
