Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tå Libanon höres ej cedrarnas sus,
I Saron ej liljor man ser;
Jerusalems tempel förvandlats i grus
Och Juda lagt spiran ner.
Men stjärnan för hednakonungar gått
Och ledt dem fram till Gud,
Så vidt, som himmelens fäste är blått,
Och våren bär blomsterskrud.
Också öfver Nordlanden hvila skall
Guds Ande. De hvitna re’n
Till skörd — som bergen vid höstsnöns fall
Och stjärnornas silfversken.
Och Uriel — strimma af Herrens ljus 1 —
Gå ut öfver Nordanland,
Tänd ljuset upp i de kristnas hus
Och sätt deras hjärtan i brand.
Kom se’n, som en dufva med oljoblad —
En hälsning om seger på jord, —
Igen, och dig anse i Kristi stad
För en sanningens härold i nord.
Och lugna fromma Och när vi skåda
Och kvalda bröst? Att Herrens ord
Som känt det tomma Får ensamt råda
I världens tröst; Uppå vår jord:
Och lifva tröga Vi öppne alla
Och trötta knän, För det vårt bröst,
Att mot det höga Att där befalla,
De sträfva hän. Att där ge tröst l
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
