- Project Runeberg -  Ur Minnet och Dagboken : Anteckningar från åren 1848-1897 : I /
344

(1897) [MARC] Author: Bernhard Wadström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

344

herrn en tysk?-* Nu kunde ingen längre hålla sig allvarsam. Agata
och barnen skrattade högljudt; själfve R. drog på munnen och sade:
»Hvarför frågar herr A. så?» Nu tog A. på sig en genomkomisk
’förnäm’ min och svarade: »Jo, därför att det finns så många tyska
konst förvant er i Sverige. Det sade mig general Löwenhielm, när jag
senast var på middag hos honom». — Rosenius försökte flere gånger
att bringa å bane något allvarligare ämne, men förgäfves. En gång,
då A. sade något om det pågående kriget mellan västmakterna och
Ryssland, svarade Rosenius: »Ja, när allt är så osäkert, så må man
väl hålla fast, att lyckligt är ’det riket, som icke bäfva kan.’» Arsenius,
som icke fattade bibelcitatet och att R. åsyftade Kristi rike, inföll
genast: r>A ta bonheur! Visst är Ryssland mäktigt, men nog kan det väl
bäfva; ja, jag påstår att den här gången får det duktigt med stryk.» —
På e. m., när R. hade gått, fick fru R. en skarp läxa af herr A., att
»en värdinna icke får skratta åt sina gäster». Hon medgaf detta, dock
tilläggande: »Men då få icke heller gästerna sätta henne på så hårda
prof, som herr Arsenius gjort i dag!

April 2. På f. m. i Adolf Fredriks kyrka och hörde Janzon.
Det var en förträfflig predikan. Bland annat fäste jag mig särskildt i

dag vid dessa två tankar: i. När du talar vid en oomvänd om hans

själ, så tag icke på dig den där dryga ’öfverlägsna’ lärareminen, utan
ställ dig på samma ståndpunkt som han; och kom i håg, att du själf
en gång, kanske för icke länge sedan, var lika blind som den, hvars
ögon du nu vill, att Gud skall öppna. 2. Säg honom, att om han
öck nu ej anser sig behöfva dina ord och dina råd, så kan dock

den tid komma, då han skulle vilja gifva allt för att få höra dem.

Bed honom därför att, om han det kan, gömma de orden till dess.»

Efter predikans slut följde jag några vänner upp till en sjuk
gumma nära Kungsholms tull; lion var ovanligt hård och oemottaglig.
Vi bådo Herren för henne; hans hand kan »sönderslå järnbommar» och
»allting förvandla». — På hemvägen gaf mig en af medvandrarna 25
kr. till de brandskadade i Örebro, samt därjämte ett litet blad med
utdrag ur sin dagbok, för hvilket jag varmt tackade Gud.

April 16. Påskdagen. Hörde Thomander i Maria kyrka. En
föriräfflig predikan, som klart utredde texten och gaf nya goda tankar
öfver den. Och likväl kände jag, att Rosenius, ehuru på långt när icke
så »snillrik» som Thomander, ger de i anden fattiga vida mer »andlig
föda» än hvad präster i allmänhet förmå. Kanske beror detta därpå,
att prästerna ha så stora och så ’blandade’ åhörareskaror, att de måste

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:37:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urminn1/0406.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free