Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
341
en invändning, som icke kunnat jäfvas. Hon liar sagt: »Att blifva präst,
utan att äga visshet om att Gud kallat en därtill, det måste vara något
hemskt, förfärligt. Intet kall på jorden är så ansvarsfullt som prästens,
och i ingen kallelse blir man — om Guds välsignelse fattas — så
andligen förhärdad som i prästens. Vill du da, utan visshet om Guds
vilja, åtaga dig detta kall? Dröj då hellre några år; tag din juridiska
examen och gå in i statens tjänst. Om du efter ett års arbete i »verken»
blifvit viss i ditt sinne, att Gud kallar dig åt annat håll, så skall ett
års väntan icke lia skadat dig; tvärtom. Men — om du nu genast
»slår om» på din bana, och sedermera inser, att den förmenta »kallelsen»
blott var ett känslospel eller ett eko af andra människors röster; tänk,
huru bittert du då skall ångra ett förhastadt steg. Vill du göra mig
trygg, så dröj minst ett år.»
Så lydde min moders råd. Jag har insett, huru riktigt det varit,
samt äfven tänkt på 4:de budets löfte, och därför lydt hennes önskan.
Men — innerst i mitt hjärta hör jag en röst, som säger att Herren en
dag skall föra mig in på den prästerliga banan.
Mars io. Stor middag på »Lilla sällskapet», gifven af
häradshöfding Beskows för deras nyförlofvade anhöriga, generalkonsul T. och
fröken Amelie A. samt för hela deras stora släkt. — Jag hade fått ett
par ovanligt angenäma grannar, hvilkas verkligt gedigna samtal lät
timmarna hastigt förflyta. Men eljest kändes underligt att åter (för en
dag) vara införd i dylika världskretsar, där jag väl förr var
hemmastadd, men från hvilka Gud »uttagit mig» (Kol. i: 13). Jag förstår
allt mer, hvad skriften menar med det för naturen så underliga och
orimliga ordet: »Bättre är att gå i sorgehus än i gästabudshus».
Och jag hade icke gått på denna middag, om det icke gällt att där
vara ett stöd för en »nykristen», som maste vara med i dag och som
bedt mig att komma, för Herrens skull.
På aftonen hos Keysers. Där berättade en fru B. för hela
sällskapet en mycket ledsam historia om Rosenius. Byggmästar Hellström
tog hans försvar; men fru B. försäkrade mycket öfverlägset, att »den
saken hade hon bättre reda på» än någon annan. Hon blef dock
förlägen, när Pl. förklarade sig skola fråga R. själf om saken. Pion
sade: »Jag hade icke trott, att jag bland äldre och bildade personer
skulle finna ’skvallerbyttor’, såsom bland barn». Märk: lion ansåg icke
sig såsom någon skvallrerska, fastän det var lion som bragte historien
å bane; men när Ii. ville rädda Rosenii heder, då fick han heta skvall-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
