Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
278 UR MINNET OCH DAGBOKEN.
Men strax efter ankomsten till X. gifte sig H. Hans
hustru, uppfostrad i ett troende hem, kunde umgås med
Guds folk, men hennes hjärta tillhörde innerst »den
hyggligare världen». Genom henne blef H. indragen i många
världsliga kretsar, där han mer och mer började trifvas.
Mot mig blef hans fru allt mera afvogt stämd, därför
att jag af ali min förmåga sökte hindra hennes makes
tillbakagång till det rike, Irån hvilket Herren en gång i
nåd hade uttagit honom.
Med åren fingo de flera barn. När dessa växt upp,
blefvo de allesammans mycket världsliga och »kunde icke
tåla» sin faders gamla läsarevänner, om hvilka de ute i
världslifvet hörde allt möjligt ondt berättas. Och dessa
berättelser omtalade de städse troget för sin far, med
ifriga böner att han måtte skilja sig från dessa
föraktade människor, som trots ali sin tarflighet dock »i andligt
högmod ansågo sig vara Guds barn och Guds folk».
Detta ständiga »naggande» af hustru och barn
gjorde, att Emil H. allt mer drogs bort från Guds folk
och i stället till samvetsursäkt blef allt mer »kyrklig».
Jag kan icke säga, när eller huru det skedde; men inom
några år var H. förlorad för mig och de forna
vännerna — gifve Gud, icke ock för sin Herre! Det blef
aldrig någon direkt brytning; men — vi skildes allt mer.
Flera gånger har jag försökt göra vår nuvarande
ställning klar och sökt varna honom, men alltid
förgäfves. »Visst är jag din vän nu som förr; och icke
har jag öfvergifvit Guds sak, fastän mina nuvarande för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
