Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
238 UR MINNET OCH DAGBKOEN.
med glädje och tacksamhet. Hans hjärta började
öfverflöda af kärlek, då han i allt detta varseblef en långt
större godhet och barmhärtighet, än han någonsin på
jorden kunnat tänka sig.
Snart afbröts han af ett slag på dörren.
Slottsherren hade anländt och inträdde nu. D. behöfde icke
fråga hvem det var; han igenkände honom
ögonblickligen — det var hans så innerligt efterlängtade, älskade
Herre och frälsare. Men dennes anblick var nu så
mäktigt öfverväldigande, hans skönhet så underbar, att
drömmaren nedsjönk till hans fötter, öfverväldigad af hans
majestätiska närvaro. Herren upplyfte honom sakta och,
fattande hans hand, förde han honom fram till bordet.
Där prässade han med egen hand saften ur drufvorna i
bägaren, och sedan han själf druckit, räckte han bägaren
åt sin gäst med de orden: »Drick häraf! Detta är det
nya vinet i min faders rike!»
Knappast hade D. smakat vinet, förr än ali oro,
ali bäfvan försvunno. »Fullkomlig kärlek hade utdrifvit
räddhågan», och han samtalade nu med sin frälsare som
en vän med sin vän. Såsom vågen om sommaren
ljufligt och melodiskt slår mot stranden, så hörde han den
käre Herrens stämma tala: »Din möda är öfverstånden,
ditt arbete är fullbordadt; kom in i din Herres glädje;
härlig och stor blifver din nådelön!» — Uppfylld af en
outsäglig salighet, som genomträngde hela hans väsen,
såg han nu plötsligt en härlighet, högre än hvad han
ens kunnat ana.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
