Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»ATT BEDJA OCH ICKE FÖRTRÖTTAS.» 203
dig, mitt barn?» frågade modren. »Jag vill springa pa
posten efter bref från pappa», svarade han. »Tack,
min käre gosse, men det är förgäfves; ty Fritz
(betjänten) var där för en timme sedan, och ingen post har
sedan dess kommit; ingen sådan kan heller komma
förrän i morgon bittida.» — »Men mamma», svarade
gossen helt förundrad, »vi ha ju nyss bedit Gud om
bref från pappa, och då ska’ vi väl gå och hämta det.»
Vi äldre sågo på hvarandra. Detta var barnatro.
»Gå då, mitt barn», sade modren, och glad ilade gossen
åstad. Men när han var gången, sade fru Christians:
»Jag är nästan ledsen, att du lät honom gå. Det skulle
göra mig så ondt, om hans barnsliga hopp blefve
gäckadt. Och ehuru äfven jag visst tror, att du rätt
snart skall få bref, så vågar jag icke tro, att Gud för
vår skull nu skall göra ett under. Utan du måste tåligt
vänta tills i morgon, och kanske ännu en liten tid till,
så länge Herren behagar pröfva din tro.»
Jag kände att äfven i mitt hjärta den tanken rörde
sig: »Fru C. lär nog få rätt» — och fru v. T. sade
till pastor Meyer med en ton af nedslagenhet: »Her-
man torde få svårt att finna sig i detta; ni vill ju vara
god, käre pastor, och för honom förklara hvarför Gud
ofta dröjer med bönhörelsen.» — »Ja, om en sådan
förklaring nu behöfves», svarade pastorn tankfullt; »men
det nästan anar mig, att den underlige Guden, som nu
gifvit Herman en så fast tro, vill låta oss gamla blygas
öfver vår klentro.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
