Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sedan han en stund uppehållit sig där, ämnade han
åter aflägsna sig, då hans uppmärksamhet fästes på en
person, som ett stycke längre bort oroligt vandrade fram
och tillbaka. Mannens utseende förrådde den högsta
förtviflan, och han var nu därtill synbarligen besvärad
af att vara iakttagen.
Herr Svensson, som aldrig förr sett mannen, kände
deltagande för honom, beklagade honom i sitt hjärta. Men
då han var alldeles obekant, ville och kunde han ju ej
tränga sig på honom, utan ämnade just gå sin väg,
lämnande främlingen åt sitt öde.
Men detta fick ej ske. Herr Svensson hörde inom
sig en röst som oförtydbart sade: »Här är en människa i
nöd, här måste du söka bringa tröst och hjälp». »Men
jag har alls icke tid därtill», invände en annan stämma
i hans inre, »jag skall ju resa inom en timme.
Mannen är mig okänd; jag har ej att göra med honom,
och vi träffas aldrig mer. Hvartill tjänar det då att
inleda ett samtal, som strax måste afbrytas och sedan
icke kan fortsättas.»
Men dessa »förnuftiga» argument voro förgäfves,
här hjälpte inga invändningar. Svensson förnam tydligt,
att det var Herren, som manade honom att tala till
mannen. Han nalkades honom därför och frågade om
han kunde vara till någon tjänst; »ty det ser ut»,
tillade han, »som om ni vore bedröfvad öfver något.»
Främlingen, besvärad af frågan, svarade i början
ingenting, utan fortfor att vandra fram och tillbaka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
