Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68 UR MINNET OCH DAGBOKEN.
den nu skedda, bedröfliga händelsen genast rapporteras.
Och så skulle prinsen bedröfva sin fader!
Nu voro goda råd dyra, ty Oskar I tålde aldrig
direkt olydnad, hos hvem det än vara månde. Prinsen
stod en stund med nedslagna ögon och stirrade i
marken. Men hastigt fick han en god idé.
Prinsarne äga rätten att, när som hälst, oanmälda
inträda hos sina höga föräldrar. »Snabb som en blixt»
ilade nu prins Gustaf upp för de breda slottstrapporna
och genom de yttre rummen in i kronprinsens skrifrum.
Inkommen dit, kastade han sig till sin faders bröst och
sade under tårar: »Förlåt mig, älskade far; förlåt mig!»
Kronprins Oskar, seende sonens starka sinnesrörelse,
fruktade någon olycka och frågade allvarligt: »Hvad
är det, min son?» Men när nu prinsen ärligt bekände
att han, mot bättre vetande, hade slagit ut en ruta i
slottet, föll en sten från fadrens hjärta; ty han hade
varit beredd på att få höra något vida värre. Vänligt
klappade han sonens hufvud och sade: »Då du ärligt
och öppet tillstått din skuld, så förlåter jag dig!» —
Och efter att ännu ha fått några faderligt förmanande
ord, kunde prinsen om en stund »lätt och glad som en
lärka» skynda tillbaka till sin lekplats. — Och efter den
dagen kastade prinsen aldrig mer någon sten mot slottets
rutor. Förlåtelsens och faderskärlekens makt hade nu hos
honom blifvit starkare än begäret att höra, »hur vackert
en ruta kan klinga».
Men när kronprinsen en stund senare gick utför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
