- Project Runeberg -  Ur Minnet och Dagboken : Anteckningar från åren 1848-1897 : I /
43

(1897) [MARC] Author: Bernhard Wadström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

står illa till med dem. — Så fingo vi alla den gången
både tuktan och tröst.

På eftermiddagen spelade sedan Rosenii dotter,
Elisabet, på pianot några stycken af Mendelsohn och
Chopin. Därefter gjorde herrarne en promenad till
Djurgården. Vid hemkomsten därifrån bjödos vi på
lätta förfriskningar, hvarefter man samtalade spridda i
smärre grupper i de olika rummen. Kl. half åtta slöt
man sig åter tillsamman i förmaket för att sjunga några
andeliga sånger, hvarefter Rosenius, sedan han varmt
bedit om Herrens välsignelse till ordets betraktande, slog
upp sin bibel, läste Es. 54; 1—8 och öfver den texten
höll en uppbygglig och kraftig betraktelse under en
halftimmes tid. Sedan frågade han, om icke någon af
de öfriga bröderna hade något att tillägga. De flesta
yttrade då några ord; det blef en liflig och god
diskussion. Särskildt var därvid baron Essens inlägg
värderikt och gripande.

Strax efter kl. 9 intogs en enkel supé, efter hvars
slut man gemensamt sjöng några sånger. Och då man
något efter kl. half 11 tog farväl, skildes man åt i glad
förnimmelse, att oss förenade ett evighetsband, som
aldrig skulle sönderslitas, och att Herrens vänner äro de
enda verkligt lyckliga människorna på jorden.[1]


[1] Dagen därefter råkade jag löjtnant Robert Ankarcrona, en af
mina barndomsvänner och forna studentkamrater. Under vårt samtals
lopp kom han bland annat att fråga, hvar jag hade varit i går afton;
han hade då på teatern sett en pjes, åt hvilken »man kunde skratta
sig förderfvad». Efter någon tvekan omtalade jag, huru vi hos Rosenius tillbrakt vår eftermiddag. Han studsade. Men, vänlig som
förr, sade han blott: »Jag kan ej begripa, huru människor kunna
stå ut med att tala och sjunga om Gud en hel hvardagseftermiddag;
det är ju knappt man uthärdar därmed en söndagsförmiddag.» Jag
svarade: »Men hur skall du ’stå ut’ därmed en hel evighet igenom?»
Då sade han: »Ja, det begriper jag icke. För något dylikt måste
man ju få rakt en annan natur.» — »Ja, just så!» svarade jag, »det
är alldeles riktigt. Men den förändringen måste ske här i tiden; eljest
skall ingen kunna ingå i Guds rike.» Se Joh. 3: 3 och 2 Petr. 1: 4.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:37:29 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urminn1/0047.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free