Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Något om de vilda gässen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I en fördjupning af marken eller i ett enkelt, af mossa,
löf eller gräs byggdt bo lägger gåshonan sina hvita eller
hvitaktiga ägg. De flesta arterna lägga i regel ej mer
än 5—6 ägg, några ända till 8. I sådana trakter, där
fara finnes, att äggen skola blifva upptäckta af människor
eller rofdjur, döljer fågeln sitt bo mycket väl, i obebodda
trakter åter lägges det ofta alldeles öppet. Äggen
omgifvas af ett tjockt lager dun. Detta dun, som af värmen
under rufningen, liksom äfven fjädern, lossnar från honans
bröst, användes af henne till bädd för äggen, hvilka
omsorgsfullt omgifvas däraf. Hannen visar så väl sin hona
som ägg och ungar den ömmaste omvårdnad, och under
rufningen vakar han ofta natt och dag vid hennes sida.
Han synes dock väl förstå och bedöma, om denna hans
vistelse vid den rufvande makans sida kan medföra fara
för boets upptäckande. I bebodda trakter förefaller det
nämligen, som om han hölle sig undan från boet, och
hvad skulle väl gifva honom anledning härtill, om ej
farhågan att genom sin närvaro locka fiender till platsen.
Det är grågåsen (Anser cinereus), som föranledt dessa
reflexioner. Hannen deltager aldrig i rufningen.
Gåsungarne kunna ej flyga, förr än de äro fullt
be-fjädrade och så fullväxta, som de blifva första året. De
äro nämligen första hösten ej fullt så stora som gamla
gäss. Som ersättning för att deras vingar blifva sent
utbildade, få de tidigt sina fötter och ben i ordning, och
de kunna redan vid några få dagars ålder springa fort.
Den i Sverige mest kända gåsarten är sädgåsen,
(Anser segetum). Hon är en stor, präktig fågel,
brunaktigt grå till färgen, med hvit undergump. Näbbet är
gult på midten, för öfrigt svart, och fötterna äro gula.
Det är denna, som i stora skaror vår och höst flyttar
öfver vårt land och som vanligen kallas vildgås eller i
Västergötland grågås.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
