- Project Runeberg -  Ur djurens lif /
404

(1899) [MARC] Author: Gustaf Kolthoff
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En julafton i Bohuslän.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

han rusade ej bort. Jag fick det intrycket, att han ett
ögonblick tänkte öfver, hvad som var att göra. Därpå
hoppade han ned från stenen och tog ett långt skutt åt
sidan för att så snart som möjligt komma i skydd af
stenarna. Han valde den väg, där räddningen stod
närmast att finna. Men han kom ej dit.
Ännu en stund stod jag stilla på berget betraktande
mitt vackra byte, som låg där nere utsträckt på snön.
En skjuten räf, ja äfven en hare, är särdeles vacker
strax efter det han fallit. Håren stå resta och äro
ordnade så, som man aldrig ser dem på ett skinn. Lyfter
man upp djuret en enda gång och åter lägger ned det,
är utseendet genast förändradt; håren lägga sig ned och
bli oordnade; det friska, vilda i djurets utseende
försvinner.
Där räfven legat på stenen, syntes en liten rund, bar
fläck, så liten, att man knappast skulle kunnat tro den
rymma en sofvande räf. Till stenen syntes, som antydt,
knappast räfvens spår. Han hade noga aktat sigför att trampa
i snön. Endast på kanten af den sten, på hvilken han
låg, hade han lämnat märke Hans språngspår från stenen
voro däremot tydliga, och mellan dessa syntes märken
efter hagelskottet, som piskat i snön; därefter en lång, af
räfven i fallet upplöjd fåra, och så låg det präktiga
djuret utsträckt på snön. Sedan mitt byte blifvit
upphämtadt, fortsatte jag vandringen längs den branta stranden.
Där ute låg den härliga fjorden, innesluten i sin hvita
ram, och så lugn, som ville äfven han med allt sitt
djurlif ha frid till julen.
En stor flock måsar fladdrade öfver ett sillstim ute
i sjön, och flockar af tordmular, ordnade i linjer, plöjde
fram genom det klara vattnet. Än summo dessa fåglar
på fjordens yta, än döko de efter sillen ned i djupet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:34:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urdjuslif/0474.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free