- Project Runeberg -  Ur djurens lif /
252

(1899) [MARC] Author: Gustaf Kolthoff
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från Skåne till de lappländska fjällen.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Om en kull orrungar i Upland kläckas den 15 juni,
äro de ej ännu fullvuxna den 15 augusti. En kull
ripungar åter, som uppe i Jämtland kläckas omkring den
1 juli, äro fullvuxna redan omkring den 10 augusti.
Ungefär lika fort tillväxa också orrungarne där uppe.
Äfven de på fjällen häckande vadarne kunna för snö och
is sällan lägga sina ägg förr än i juni månad, ja, somliga
arter flytta ej ens dit upp förr än i slutet af maj, och
dock hinna en del arter få sina ungar fullvuxna så snart,
att de gamla fåglarne kunna börja höstflyttningen redan
i midten af juli. Af de till släktet Totanus hörande
arterna finner man i början och medlet af augusti nästan
aldrig en gammal fågel kvar bland fjällen eller i norra
Sverige. De hafva då redan flyttat.
Att sångsvanen, som också häckar uppe i de
nordligaste lappmarkerna, hinner få sina ungar uppvuxna
innan sjöarne tillfrysa, förefaller rent af underbart, då
vi känna, att den i Upland förekommande knölsvanen
ej alltid har ungarne flygvuxna innan vintern kommer.
Tillfrysa sjöarne i Upland så tidigt som i oktober,
händer det, att en del svanungar omkomma.
Men vi återvända till fåglarne i vår sjö. Utom svärtan
finna vi där äfven en annan dykand, berganden (Fuligula
marila). Vi se på afstånd en liten flock sådana änder,
och som vi känna till deras nyfikenhet, sätta vi oss på
stranden och vifta med våra hattar åt dem. Fåglarne
börja genast simma mot oss och komma så nära, att vi
kunna betrakta dem på 15 — 20 meters afstånd. De
svarthufvade hanarne med sina hvitvattrade ryggar se nyfiket
upp till oss med sina vackert gula ögon. De bruna
honorna visa sig mera liknöjda. När vi slutligen resa oss
upp, flyga de upp med ett starkt plaskande och begifva
sig af bort öfver sjön,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:34:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urdjuslif/0296.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free