- Project Runeberg -  Ur djurens lif /
194

(1899) [MARC] Author: Gustaf Kolthoff
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om fågellifvet vid vår halfös kuster.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Men vi fortsätta vår färd längre upp mot norden.
Polcirkeln ha vi redan passerat, natten har förvandlats till
ljusan dag, och barrskogen på fjällens sidor aftager så
småningom. I stället kläda sig bergens sluttningar i
ljusgrönt. Det är björken, som ersätter granen.
Vi hafva så trängt upp till Tromsö amt. Hvart vi
vända våra blickar, se vi en strand så frisk, så saftigt
grön, att vi i södern ej sett något liknande. Däröfver
utbreder sig ett fält af gulgrön björkskog, så ett bälte af
de gråa fjällväggarna med sina hvita krön, och tusen bäckar,
hvilka likt diamantband slingra sig ned för fjällen,
försvinna i björkbältet men uppträda åter vid den gröna
stranden, där de ofta i form af små vattenfall skynda ned
i hafvet.
Vid foten af ett sådant fjäll gå vi i land. Längs
stranden flyga måsar af samma arter som vi känna från
besöket i Bohuslän. Ejdrar flyga fram och åter öfver
sjön, en smålom drar kacklande ut till hafvet för att fiska,
en annan kommer, mätt och belåten, därifrån och styr
nu färden upp till sin häckplats i ett träsk på fjället.
Högt uppe öfver oss seglar en ståtlig hafsörn hem till
sitt bo långt där uppe på en otillgänglig fjällvägg.
Lyssna vi nu till småfåglarnes skara, skola vi finna, att
löfsångaren och rödstjärten här som hemma låta höra sina
enkla visor. Mer omväxlande, melodiska toner smeka
emellertid snart våra öron, och följa vi dessa, upptäcka vi en liten
fågel med glänsande högblått bröst sitta med näbbet i
vädret i en buske. Det är dessa trakters näktergal,
blå-hakesångaren. Hans sång är lika behaglig, lika vacker som
fågeln själf. Han är dock rätt skygg, den lille, liflige
sångaren, och om vi söka betrakta honom på nära håll,
få vi vanligen endast se en skymt af hans röda stjärt,
när han försvinner i buskarne.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:34:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urdjuslif/0230.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free