- Project Runeberg -  Ur djurens lif /
18

(1899) [MARC] Author: Gustaf Kolthoff
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om fågellifvet vid Upsala.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

växlande sång, ljuder oss till mötes från en yfvig tall.
I en liten slånbuske finna vi hans vackra bo, byggdt af
med spindelväf sammanbundna grässtrån.
Nu hafva vi tagit reda på, hvad skogskanten och
slätten ha att bjuda på af fågellif, och ställa så våra steg
in åt storskogen. Långt hafva vi ej kommit, förrän en
af skogens vanligaste och älskligaste fåglar, rotgeln eller
rödhaken, med ett ifrigt knäppande läte tillkännager, att
vi kommit in i hans rike. Han varnar på detta sätt sin
rufvande hona. Tiden har lidit fram mot middagen,
och rödhaken har därför ej lust att sjunga. Morgnar
och aftnar ljuder hans härliga sång från en grantopp
vida omkring. Nu håller han till nära marken, under
det han då och då med ett upprepadt knäppande
tillkännager sin otålighet öfver vårt inkräktande. Hans bo
är ej lätt att finna. Han döljer det väl under en trädrot
eller i något annat hål i jorden.
En egenhet hos rödhaken är, att han väljer sin
bostad helt olika i olika provinser, I Uppland och norra
Sverige häckar han endast inne i de mörka barrskogarne.
I södra Sverige åter och äfvenså i Bohuslän
förekommer han också i trädgårdar och löfskog.
Komna något längre in bland träden, slå vi oss ned
för att lyssna till skogens läten. På den mjuka, gröna
mossan sätta vi oss i skuggan af en lummig gran, kring
hvilkens rot den lilla täcka stjärnblomman kläder den
gröna marken. Rundt omkring oss stå granarna i
ljusgrön skrud, prydda med sina små, ännu uppstående röda
kottar. Det är rätt tyst inne i den djupa skogen, där
solens heta strålar endast fläckvis nå marken, och där
sunnanvindeu sakta böjer granarnas toppar, när den med
en behaglig susning drar fram öfver skogen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:34:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urdjuslif/0022.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free