Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svaflets betydelse - Svaflets tillgodogörande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I förbigående må anmärkas, att svaflet ej blott
förekommer i naturen som dödt mineral, utan
äfven spelar en vigtig rol i djurens och växternas
lifsförrättningar. Man anträffar derför svafvelsyrade
föreningar i askan efter alla organiska varelsers
förbränning. I vissa af de många organiska föreningar,
som växtverlden frambringar, ingår svafvel som
nödvändig kemisk beståndsdel; sådana svafvelhaltiga
ämnen af egendomlig skarp lukt finnas i lök, asa
foetida, senap m. fl. De s. k. proteinämnena, som
bilda hufvudmassan af djurens organiska väfnad äro
äfven svafvelhaltiga, och en vuxen menniskas kropp
lär i sådan form innehålla inemot 1/5 skålpund af
detta i naturen så utbredda grundämne.
Svaflets tillgodogörande. Der svaflet förekommer
gediget, fordrar dess tillgodogörande ej mycken
konst; vanligen bedrifves detta arbete på ett
allt för ofullkomligt sätt. På Sicilien bryter
man den svafvelförande bergarten ur gångar med
lutande riktning, försedda med trappsteg, och det
lösbrutna materialet uppfordras i korgar af det
yngre arbetsfolket. Grufvornas antal är omkring
200 och de nedgå till 130–170, stundom ända till
500 fots djup. Bergartens svafvelhalt är vanligen
15–25 procent; stundom uppgår han ända till 70, men
lönar sig att bearbeta redan vid en svafvelhalt af
6 procent. Man sorterar den brutna stenen i rikare
och fattigare bergart och nedsmälter den förra i
jernkittlar, hvarvid de jordartade ämnena sjunka till
bottnen och svaflet samlar sig ofvanpå. Man har dervid
hufvudsakligen blott att akta sig för att upphetta det
för starkt, emedan det smälta svaflet redan vid 150°
C. börjar bli tjockflytande och då ej låter klara sig;
i närheten af sin smältpunkt, 110°, är det deremot
lättflytande som vatten. Då svaflet i kitteln klarat
sig, uttömmes det och öses i våta träformar, der det
stelnar; de stelnade blocken benämnas råsvafvel.
Bottensatsen, äfvensom den ofvan nämda fattigare
bergarten, utsättes för en mera genomgripande inverkan
af värme, så att svaflet utdrifves ur bergarten i
form af svafvelånga, hvartill fordras en temperatur
af omkring 440°. Den distillationsapparat, hvaraf man
vid de sicilianska svafvelgrufvorna sedan gammalt
for detta ändamål betjenat sig, utgöres af en liggande
ugn, i hvilken 12–16 krukformiga kärl, B (fig. 293),
af bränd lera blifvit insatta så, att deras mynningar
ofvanifrån äro åtkomliga. Sedan kärlen blifvit fylda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
