Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Alkalierna i naturens hushållning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
riktning; hvarje försakelse, äfven den lättaste, löser
vår viljas fjettrar. Obegränsad frihet finnes blott i
sömnen, döden och glömskan; men hon skapar ingenting:
hon är det tomma intets väsenlösa tillstånd. Och
liksom i den andliga verksamhetens rike, är äfven
i den stora naturen allt vardande ett bindande,
allt bestående ett bundet, all förgängelse ett det
skapades sönderfallande i sina element. De särskilda
länkar, hvaraf denna naturens skönt sammanfogade kedja
består, äro visserligen alla af samma betydelse för
det färdigdanade tinget, men på dess tillkomst har
den ena ett större, den andra ett mindre inflytande.
Liksom taskspelaren hopkopplar ett antal ringar, så
att de slingra sig uti hvarandra och bilda hundrade
olika figurer, och hvarje ring, när man noga betraktar
honom, visar sig hel och sluten med undantag af två
eller tre, som öppnas af en nästan omärklig fjäder,
och af dessa allena de vexlande figurernas tillkomst
beror, lika så sammanbinder den store hexmästaren
naturen medelst några få rörliga mellanlänkar alla
de öfriga tröga ämnena till otaliga kroppar.
Och dessa få mellanlänkar äro alkalierna, lättrörliga
genom sin löslighet i vatten, i hvars sällskap de göra
kretsloppet genom alla naturens riken: kali, natron,
lition samt de i nyare tid genom spektralanalysen
upptäckta cesium, rubidium och tallium. Helt olika
till arten af sin sammansättning, men till sina
verkningar så öfverensstämmande med de ofvan nämda,
att han nästan kan räknas till dem, är ammoniaken,
en förening af qväfve och väte, men som vi
i följd af denna hans afvikande sammansättning här
blott i förbigående omnämna. Hvad alkalierna i kemiskt
hänseende äro, att vi måste anse dem som oxider af
särskilda lätta metaller, kali som kaliumoxid, natron
som natriumoxid, lition som litiumoxid o. s. v., huru
de i naturen förekomma som beståndsdelar af de fasta
bergarterna och ur dessa af vattnet upplösas, huru
de bidraga till att söndergrusa stenen och förvandla
honom till växtnärande jord, allt detta ha vi redan
i förbigående haft tillfälle att se.
Kiselsyran, hvarmed alkalierna i bergarterna äro
förbundna, blir under förvittringens gång af luftens
kolsyra utdrifven, och det uppstår nu ett kolsyradt
salt, som i följd af sin lättlöslighet af vattnet
snart utdrages och utföres i verlden, för att der
tjena allahanda bestämmelser och undergå allahanda
föiv vandlingar. Ju varmare i följd af den högre
temperaturen i de djupare jordhvarfven vattnet är,
desto starkare är dess sönderdelande kraft på de
berglager det genomsipprar, och desto mera skall det
äfven upptaga af de lösliga beståndsdelarna, så som vi
äfven på mineralvattnen kunna iakttaga. Ty alkalierna
få i jorden och vattnet ofta tillfälle att öfvergå
från en syra till en annan. I alla händelser få vi
ej vänta att i naturen påträffa alkalierna i annan
form, än i den af salter. De alkalier, som upptagas
i växtlifvets krets, .förekomma här bundna vid syror
(växtsyror), som allt efter växtens olika art bildas
inom honom genom inverkan af alkalierna. I drufvan
af vinstocken t. ex., som är en stark förbrukare
af kali, finna vi dubbelt vinsyradt kali (vinsten),
i rönnbären äplesyradt, i citronen citronsyradt kali
eller natron o. s. v.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
