Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kanongjutning - Statygjutningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
detta sätt modellen blifvit färdig, anbringas
utomkring honom den egentliga gjutformen på samma
sätt som manteln vid formning för klockgjutning. Vid
torkningen, afputsningen och sjelfva gjutningen är
förfarandet äfven väsentligt likt klockgjutarens. Det
gjutna kanonämnet har utöfver sin egentliga storlek
en förlängning både fram- och baktill. Med den
senare, som är af fyrkantig form, fästes kanonämnet
i borrmaskinen och svarfstolen, och när hon sålunda
gjort tjenst, svärfvas hon bort. Den främre
cylindriska förlängningen, dödhufvudet, som måste
borttagas fore borrningen, är 15 tum eller ännu längre
och har till ändamål att genom sin tyngd, då massan
ännu står smält, göra godset i sjelfva kanonen mera
tätt och likformigt.
Mycket fortare sker formningen i flaska, hvarvid man
använder tunna ihåliga metallmodeller, vanligen af
brons och gjutna i flera delar, hvilka på alldeles
samma sätt som vid den förut beskrifna tillverkningen
af tackjernsgjutgods kringpackas med formsand i
tvådelade jernflaskor af lämplig storlek. Efter skedd
formning tagas flaskdelarna i sär; modellerna uttagas
och felaktiga ställen lagas, formarna bestrykas
invändigt med en blandning af mjölk och grafit,
hvarefter, sedan de torkat, flaskan åter hopsättes
samt med den ändan, der dödhufvudet blifvit afformadt,
vänd uppåt nedställes i gjutgrafven, der hon nu efter
skedd ompackning med jord är i ordning för gjutningen.
Borrningen af kulloppet sker medelst särskildt för
detta ändamål inrättade borrmaskiner, hvari kanonerna
fästas dels liggande, dels stående. Borrmaskinerna
af förra slaget äro äfven försedda med särskilda
inrättningar för svarfningen af kanonens yttersida
och afskärandet af de båda förlängningarna. I dem
vrider sig kanonens borr- eller svarfyta mot det
stillasittande borr- eller svarfstålet, hvaremot
i borrmaskinerna af det andra slaget borrstålet
har en cirkelformig rörelse och kanonämnet en upp-
och nedgående. Mörsare gjutas äfven liksom klockor
omkring en kärna och blifva ej egentligen borrade,
utan endast ursvarfvade.
I de flesta bronskanonerna är tändhålet ej anbragt
i sjelfva kanon metallen, utan i ett tappformigt
afrundadt stycke af ren koppar, som medelst en
pålitlig skrufgängning blifvit på sitt ställe
stadigt inpassadt. Kopparn förbrännes nämligen
ej så lätt som bronsen, hvaraf följer, att ett
tändhål i koppar vidgas långsammare. Blir en kanon
förnaglad, d. v. s. genom indrifvande af en stålspets
i tändhålet gjord obrukbar, lagas han lättast genom
bortskrufvande af den skadade delen och inskrufvande
af ett reservstycke.
Statygjutningen, äfven kallad konst- och malmgjutning,
sker efter konstnärligt utförda modeller. Gjutaren
har till uppgift att återge originalet till alla dess
delar så noga och fullständigt som möjligt. Att på
ett konstförfaret sätt lösa denna uppgift och besegra
alla dervid mötande svårigheter är ingen obetydlig
sak. Derför kan ock en gjutare i sitt fack vara en
berömd man. Denna gjtitningskonst, som redan i den
grekiska forntiden nådde en hög grad af utbildning,
upplefde sedan under medeltiden först å nyo i Italien;
senare uppstodo äfven tyska mästare, bland hvilka
nürnbergaren Peter Vischer,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
