Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Brons - Klockgjutning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kanongjuteriet i Liège tillsättas först endast 8
delar tenn till 100 delar smältande koppar, hvarefter
kanonmetallens rätta sammansättning erhålles genom
lagom afpassad tillsats af en för detta ändamål förut
tillredd legering af 2 delar koppar och 1 del tenn.
I smälta metallblandningar gör sig äfven metallernas
olika egentliga vigt gällande. Om en smält legering
af koppar och tenn får i ostörd ro stelna, kan man i
ett och samma göt erhålla en hel mängd i olika lager
fördelade bronser, hvaribland de understa hålla mesta
kopparn och de öfversta äro tennrikast. Härtill kommer
dessutom, att metallerna synas mycket benägna att
i vissa bestämda proportioner legera sig inbördes,
hvarigenom naturligtvis äfven den smälta massans
kemiska likformighet rubbas. Genom massans flitiga
omrörande strax före gjutningen bör allt detta
utsöndringsbegär stäfjas, men är gjutformen stor och
rymlig, och var dessutom massan vid ingjutningen
så onödigt het, att stelnandet fordröjes, börjar
utsöndringen på nytt i sjelfva formen, och den
gjutna pjesen får sålunda lätt en kemiskt olikformig
sammansättning. En del af gjutarens konstskicklighet
består således i att företaga gjutningen i rätta
ögonblicket, när det smälta godset visserligen ännu
är så varmt, att det kan väl utfylla formen, men dock
kort derefter stelnar.
Till bronssmältning i stort användas flamugnar,
som äro uppförda i samma rymliga bygnad (gjuteri),
der formningen försiggår. Mindre bronssaker gjutas
ur degel. Till bränsle begagnas trä- eller stenkol,
som ge hastig och stark hetta.
Klockgjutning. Vi vilja nu något närmare betrakta
de särskilda slagen af bronsgjutning, hvarvid
till en början bör anmärkas, att i afseende å
smältningsmaterialet klock- och kanongjutningen
stå hvarandra temligen nära. Den förra håller sig
företrädesvis, den senare alldeles uteslutande
till blandningar af koppar och tenn. Enligt
fackmännens åsigt skulle hvarje annan tillsats minska
kanonväggarnas förmåga att motstå det antända krutets
mekaniska sprängningskraft och kemiska inverkan.
Enligt gamla krönikor och ännu bevarade muntliga
berättelser nedsmältes fordomdags vid gjutning af
klockor äfven så mycket silfver, som den fromma
folktron ville derpå offra. Men om man äfven vore
böjd att antaga, att en tillsats af silfver verkligen
gåfve klockan en vackrare och klangfullare ton,
har dock hittills, märkvärdigt nog, i ingen enda
gammal klocka något silfver kunnat påvisas, och den
förmodan ligger således nära, att gjutarna vid månget
tillfälle bedrifvit ett skråmässigt skälmstycke och
att den öppning, hvarigenom silfversakerna inkastades,
alldeles icke ledde till den smältande massan. Det
synes för öfrigt nu mera vara bevisadt, att en
tillsats af silfver, i stället för att förbättra
klockljudet, tvärtom är menlig derför. För att på
praktisk väg få saken nöjaktigt utredd, götos nämligen
i England fyra profklockor, som alla innehöllo samma
bronslegering, hvilken för öfrigt i tre af klockorna
var i olika proportion försatt med silfver, och dessa
prof utföllo sålunda, att den klockan, som ej fick
någon silfvertillsats, ljöd renast och klangfullast,
medan de öfriga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
