Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nickeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en ganska ringa del af malmmassan, då dessa
begge metaller ej sällan endast äro att anse som
metallurgiska biprodukter, medan utvinnandet af andra
metaller utgör hufvudsaken. Man kan till och med säga,
att det är af sådana biprodukter och ej af rikare
nickelmalmer, som den mesta nickeln tillverkas. En
sådan biprodukt, och tillika den vigtigaste, är den
förut omtalade nickel-speisen, som i blåfargsfabriker
utgör affallet vid smaltsberedningen och förnämligast
består af en arseniknickel, hvari en del af nickeln
är ersatt af kobolt, jern o. s. v. Liknande speiser
med stor halt af svafvelbly erhållas vid smältning
af åtskilliga blymalmer, och äfven ur kopparslagg
och kopparskärstenar utdrages här och hvar någon
liten portion nickel, emedan det höga priset
på denna metall väl betalar äfven en ganska stor
tillverkningskostnad.
Nickeln har hittills varit en bland de sällsyntare,
mera svårreducerade och derför äfven dyrare
metallerna. I mars 1864 upptäcktes dock i Piemont
ett, som det påstås, utomordentligt rikt lager
af arseniknickel, som genast börjat bearbetas, och
i Spanien lär det finnas en mängd nickelmalmer.
Italien synes nöja sig med att sälja sina malmer
utrikes, till Belgien, Frankrike m. fl. länder.
I Ungarn brytas årligen vid pass 7 000 centner
nickelmalm, som der förarbetas till speis,
under hvilken form nickeln sedan utgår i
handeln. Metallisk nickel tillverkas mest i Sachsen
(Johanngeorgenstadt), Böhmen och Kurhessen;
Salzburg och Steiermark (Schladming) lemna mindre. Af
större betydenhet är deremot den nu varande, på
nickelhaltiga koppar- och magnetkiser grundade
tillverkningen i Nassau och Kurhessen (Dillenburg,
Bieber). Smärre bidrag lemna den mansfeldska
kopparskiffern och blymalmerna vid Rammelsberg på
Harz, som i medeltal hålla 1,6 procent kobolt och O,:
nickel. I de sachsiska smälthyttorna vid Freiberg
lemnar den bly- och kopparförande skär-stenen en
biprodukt af Vo procent silfver och 21/*-» procent
kobolt och nickel. Den egentliga kopparnickeln finnes
eller fans åtminstone i de erzgebirgska grufvorna
vid Schneeberg, Annaberg, Gersdorf och Freiberg,
der han under tidernas lopp så hopat sig, att vid
början af vårt århundrade der varande smälthyttor
voro omgifna med stora varphögar af detta fordom
föraktade ämne, som sedan helt hastigt kom till ära
och anseende. Det mesta deraf gick i början, tills
man sjelf hunnit lära sig konsten, till England,
der den unga nysilfverindustrin ganska snart gjorde
sig hemmastadd i Birmingham. Äfven Sverige lemnar
sitt bidrag. Flera svenska magnetkiser, såsom vid
Klefva i Småland samt Slättberget i Leksands och Kuso
grufva i Aspeboda socken i Dalarna, hålla nämligen så
mycket nickel, dock, efter hvad man hittills känner,
ej öfverstigande 3 procent, att man derpå grundat en
lönande nickelindustri.
Nickeln, såsom ett nytt metalliskt element, upptäcktes
först 1751 af den svenske kemisten Cronstedt. Kort
derefter utfann Bergman en metod att ur kopparnickeln
i ren form afskilja den nya metallen, hvilken dock
först i nyare tid såsom råämne för det visserligen
enda, men så mycket vigtigare fabrikatet nysilfver,
en legering af nickel, koppar och zink, uppsvingat sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
