Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elementen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
formel</sp>. När t. ex. HO, som betyder, att en eqvivalent
väte (H) är förenad med en eqvivalent syre (O),
är vattnets kemiska formel, utmärker formeln HO2
den förening mellan en eqvivalent väte och två
eqvivalenter syre, som kallas vätesuperoxid. På
samma grund blir den kemiska formeln för saltsyra
HCl, för fosforväte PH, för jernoxidul FeO, för
svafvelsyra, som består af en eqvivalent svafvel och
tre eqvivalenter syre, SO3, för jernoxid, innehållande
2 eqvivalenter jern mot 3 eqvivalenter syre, Fe2O3 o. s. v.
Angående de sammansatta kropparnas kemiska benämning
torde tills vidare vara nog att meddela, att de
allmännast förekommande föreningarna mellan elementen
och syre kallas oxider. Svafvel-, fosfor-, klor-,
fluorföreningar m. m. ha alla sina motsvarande
kemiska benämningar, som ej allenast uttrycka, af
hvilka två element en sådan förening är sammansatt,
utan derjemte, när dessa begge element kunna förena
sig med hvarandra i flera eqvivalentförhållanden,
ge mer eller mindre tydligt till känna, hvilkendera
föreningen man menar.
Ty liksom man skiljer mellan samma metalls oxidul
och oxid (i inskränktare mening), hvilken senare
alltid håller mera syre än den förra, skiljer man
äfven mellan klorur och klorid, sulfuret och sulfid
o. s. v., af hvilka kloriden håller mera klor,
sulfiden mera svafvel, eller ock hjelper man sig
fram genom användning af latinska eller grekiska
partiklar, såsom super, hyper (öfver, mera),
sub (under, mindre), sesqui (halfannan),
hemi (half) o. s. v., t. ex. i benämningarna vätesuperoxid
och jernsesquisulfuret.
Om två föreningar af första ordningen skola kunna med
hvarandra ingå en förening af andra ordningen, beror
helt och hållet på deras kemiska natur. Ty liksom,
åtminstone så vidt man hittills kunnat utröna, ej alla
element ha frändskap till hvarandra och t. ex. jern
och väte ej med hvarandra ingå någon förening, gäller
det samma, och i vida högre grad, om de sammansatta
kropparna. Ur denna synpunkt skiljer man föreningarna
af första ordningen i tre hufvudgrupper: baser,
syror och indifferenta kroppar, hos hvilka
sistnämda, dit äfven vattnet hör, frändskapen till andra ämnen
öfver hufvud är ganska ringa.
Medan baserna, om de äro lösliga i vatten, i allmänhet
ha en lutsmak, ha syrorna under samma förhållande en
afgjordt sur smak. De förra förvandla röda växtfärger
i blått, de senare blå färger i rödt, men den mest
utmärkande skilnaden emellan dem är deras olika
förhållande till hvarandra. Medan nämligen två syror
ej kunna med hvarandra bilda en kemisk förening af
andra ordningen, och lika litet två baser, har deremot
en syra stor benägenhet att förena sig med någon
bas och tvärt om. De föreningar, som då uppkomma,
kallas salter.
De förnämsta oorganiska syrorna äro: salpetersyra
(NO5, således bestående af en eqvivalent qväfve och
fem syre), svafvelsyra (SO3), fosforsyra
(PO5), borsyra (BO3), kolsyra
(CO2), kiselsyra (SiO2),
zirkonsyra (ZrO2), arseniksyrlighet
(AsO3), arseniksyra (AsO5),
antimonsyrlighet (SbO3), antimonsyra (SbO5), vanadinsyra (VO5), kromsyra
(CrO3) molybdensyra (MoO3),
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
