Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Fotografi och reproduktionsteknik, av John Hertzberg - Fotografien, dess utveckling och tillämpningar - Kameran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOTOGRAFI. KAMERAN.
711
Fig. 795. Felteckning vid upptagning med fokalplanslutare.
Obs. hjulens felaktiga form och att omnibusens vertikala linjer
i fig. ej äro vinkelräta mot de horisontala.
hos en objektivslutare naturligtvis alltid åtgår en viss tid föröppnandetochslutandet,kan
effektivitetsfaktorn aldrig bli lika med 1, men genom lämplig konstruktion söker man,
för att komma möjligast nära detta värde, så mycket som möjligt reducera
öppnings-och slutningsmomenten. Objektivslutare finnas av många olika konstruktioner. Fig. 791
visar en s. k. jalusi- eller ridåslutare, som placeras omedelbart framför eller bakom
objektivet; den utlöses pneumatiskt genom att man trycker på en gummiboll eller
genopi en s. k. trådutlösare. I princip bättre äro de slutare, som öppna sig från mitten,
centralslutare, då därigenom
objektivets centrala parti,
som alltid är bäst
korrigerat, blir längst öppet.
Dylika slutare förekomma
även i många olika former.
Fig. 792 är en
sektorslu-tare avsedd att placeras
framför objektivet. I regel
är centralslutaren placerad
mellan objektivets linser;
dess slutande element
utgöras av tunna lameller av
metall eller ebonit. En
synnerligen god slutare är
compurslutaren (fig. 793),
vid vilken hastigheten
regleras av ett litet urverk
och kan inställas från 1 till
1/250 sek. Med objektiv-
slutaren kan man icke — åtminstone vid stora hastigheter — i regel nå en
högre effektivitetsfaktor än 0.8—0.7. Fokalplanslutaren (fig. 794) är, beträffande
effektiviteten, en idealslutare, ty dess effektivitetsfaktor är vid riktig konstruktion
och placering (tätt framför plåten) praktiskt taget = 1. Det parti av plåten, som
blottas, då den öppna springan ilar förbi, mottager nämligen med ens hela den
ljusmängd, som insläppes genom objektivet. Fokalplanslutarens hastighet kan man variera
dels genom att förändra fjäderspänningen, dels genom att ändra springans bredd.
En olägenhet vidlåder emellertid fokalplanslutaren: emedan icke hela plåten
exponeras samtidigt, hinner — vid upptagning och mycket hastiga rörelser — föremålet
förflytta sig under exponeringen, vilket kan ha en felteckning till följd. Fig. 795,
som visar en motorcykel och en mötande automobilomnibus, ger exempel på en dylik
felteckning. Slutarens horisontala springa har rört sig uppifrån och nedåt i vertikal
riktning, alltså ha plåtens nedersta partier exponerats först, då ju bilden är upp- och
nedvänd, och innan springan passerat plåtytan ha såväl motorcykeln som
automo-bilomnibusen förflyttat sig ett stycke. Följden blir den felteckning, vilken tydligen
synes därpå, att hjulen icke återgivas med sin cirkelrunda form.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
