Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Textil- och beklädnadsindustri, av G. Sellergren - Vävnaders appretering, blekning, färgning och tryckning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
528
TEXTIL- OCH BEKLÄDNADSINDUSTRI.
Fig. 595. Universaltorkapparat.
rensmaskinerna, i senare fallet med 4 vaddar samtidigt avlindade och inmatade i
färgbadet. Luften utpressas ur vaddarna mellan valsar, innan de ingå i badet, i vilket
färgvätskan urpressas; vaddarna genomdränkas omväxlande mellan valsar, varefter
desamma efter färgens urpressning upptagas på ett transportband och nedläggas med
tillhjälp av en veckapparat i en behållare. Metoden är synnerligen lämplig för indigo
och andra kypfärger.
Skumjärgningen är mycket enkel i utförandet. Metoden, som är uppfunnen av
Conrad Wanke i Zwickau, Böhmen, utföres i en fyrkantig låda, i vilken insättes en
spjällåda för färggodset (kops, härvor m. m.), varefter överhettad ånga inledes genom
rör, liggande vid kärlets botten i spiraler samt sträckande sig uppåt och med en
sammanlagd värmeyta av c:a 2^ gånger golvytan i kärlet. Efter ångans inledande bringas
färgbadet till form av fina blåsor, varvid en tillsats av en till två procent såpa främjar
skumbildningen. Man har sökt förklara skumfärgning sålunda, att under det att
ytspänningen hos vätskelösningar vid gränsen mot luften ej är så stor, att vätskan förmår
intränga i kroppar innehållande luft, är ytspänningen hos vätskor, som genom såpa
eller olja bildat skum, väsentligt större. Den i skummet befintliga vätskan kan alltså
utbreda sig över och
genombryta garnets eller fibrernas
lufttäcke samt i följd av
kapillärkraften intränga ända
till garnlagrens innersta delar.
Efter blekning och
färg-ning måste materialet
omedelbart undergå en snabb
torkning, dock vid en ej alltför
hög temperatur. Apparater för
detta ändamål äro grundade
på två helt olika principer. Enligt den ena, motströmningsprincipen, kommer det
våtaste materialet i beröring med den kallaste luften, vars temperatur småningom stegras
i samma mån materialet blir torrare; sålunda träffar den varmaste luften det nästan
torra materialet, vilket blott med svårighet avger sitt värme. Denna inom många
industrier tillämpade metod, som är mest ekonomisk, medför dock i fråga om textilindustri
en viss fara för övertorkning, varigenom fibrerna kunna skadas. Vid tillämpning av
den andra principen sker torkningen på ett motsatt sätt, d. v. s. det våtaste materialet
utsättes för den varmaste luften, vars temperatur småningom minskas i samma mån
materialet blir torrare, så att det torraste, för upphettning känsligaste materialet träffar
den kallaste luften. Härigenom undviker man risken för fibrernas skadande genom
eventuell övertorkning. Till det förra systemet höra exempelvis »simplex»-(system
Schilde) och »trio»-apparaten, till det senare »universal»-torkapparaten (Fr. ’Haas),
»rapid» (Zittauer), Gebr. Sucker (för varpbommar) m. fl. Universalapparaten, som
är schematiskt visad i fig. 595, har fem torkrum {1—5), i vilka materialet långsamt
framföres i pilarnas riktning, samt fem värmekammare (a—e). Luften cirkulerar genom
ledningsröret A och passerar från det ena torkrummet till det andra samt uppvärmes
allt mera i kamrarna a—e, under det att den fuktiga luften utsuges genom röret B. Om
man exempelvis antager, att materialet i rummet 3 är torrt, uttages detsamma och
ersättes med fuktigt. Rummet 4 har då det torraste och 3 det våtaste materialet.
Ventilerna omkastas, varvid rummet 4 erhåller värme endast från en kammare (d),
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
