Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Textil- och beklädnadsindustri, av G. Sellergren - Vävnaders appretering, blekning, färgning och tryckning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄVNADERS FÄRGNING. FÄRGÄMNEN.
521
även innehålla syre och liksom alla fenolgruppens ämnen (till vilka även naftol och
ali-zarin höra) äro lösliga i alkalier. År 1856 framställde den engelske kemisten W. H.
Perkin för första gången i stort en tjärfärg (mauvein) och två år senare erhöllo nästan
samtidigt tvenne andra kemister färgämnet fuchsin, nämligen Nathanson genom att
upphetta anilin med etylklorid och Å. W. Hofmann genom anilins behandling med
kolklorid.
a) B a siska färgämnen äro de äldsta tjärfärgerna. De utgöras av salter
av organiska färgbaser med saltsyra, svavelsyra, ättiksyra eller salpetersyra, i enstaka
fall även dubbelsalter med klorzink. Med få undantag äro de basiska färgerna utmärkta
genom stor skönhet. Tyvärr äro de ganska förgängliga och tillfredsställa ingalunda
höga anspråk på äkthet. Namnet anilinfärger har i första hand avseende på dessa färger,
emedan de voro de första som framställdes av anilin. De bära även skulden till att
anilin-färgerna kommo i dåligt rykte för sin ringa äkthet, men också därtill att dessa färger
genom sin skönhet, färgkraft och enkelhet vid användningen hava banat sig väg till
hela världens färgerier. De varor, som skola färgas, läggas i ett kar med svag
vattenlösning av de färgämnen, som skola användas, samt hållas i rörelse däri, tills de hava
upptagit så mycket färgämne, att den önskade färgtonen erhållits. Siden, ylle och jute
färgas utan föregående betning och bomull samt övriga växtfibrer sedan de betats med
tannin. Ylle färgas i varma, men övriga spånadsämnen i kalla eller ljumma bad.
Särskilt för färgning av jute äro de basiska färgämnena av betydelse, varvid färgningen sker
utan beta i svagt surt bad. Även för färgning av konstsilke hava de fått användning.
De giva på nitrocellulosasilke utan beta mörka färger, som dock ej äro vattenäkta.
Kopparammoniak- och viskossilke måste liksom bomull hava tannin för fixering av
färgen. Inom läderfärgningen spela de basiska färgämnena en viktig roll.
b) Sura färgämnen. Ända sedan år 1740 kände man konsten att förvandla
det i vatten olösliga indigot genom uppvärmning med stark svavelsyra till löslig
indigo-karmin. Denna metod överfördes under 1860-talet på det i vatten olösliga anilinblått
(spritblått), och därmed var början gjord till upptäckterna av de sura tjärfärgämnena,
vilka sålunda utgöra produkter, karakteriserade av sulfogrupper, mera sällan andra
sura grupper. De allmänna metoderna för framställning av i vatten lösliga sulfosyror
och deras natronsalter utarbetades av Nicholson först på det i vatten olösliga och
därför av färgarna ogärna använda anilinblått. I mitten av 1870-talet uppstodo metoder
att förändra basiska färgämnen till sura liksom även att framställa de talrika sura
azo-föreningarna, som gåvo färger i gult, orange, brunt, violett, blått och svart samt även
grönt. I regel framställas de av halvfabrikater, som redan äro sulfosyror, t. ex.
naftol-sulfosyror. De färgämnen, som sålunda erhållits, kunna räknas i tusental av alla
möjliga färger och nyanser, och för att beteckna olika arter av samma färgämne har man
inf ört. beteckningar med siffror och bokstäver efter färgen. Hit höra exempelvis olika
slag av ponceau (R, 2 R, 3 R), scharlak, orange, naftolgult, syregult, syrerött,
syre-fuchsin, syreviolett, -svart och -grönt, patentblått, alizarinsafirol, azokarmin m. fl.
Inom bomullsfärgningen komma blott få sura färgämnen till användning. De sakna
affinitet till denna fiber och fixeras ej genom tannin. För färgning av ylle äro de
däremot av största betydelse, såsom till damkonfektion, flaneller och filtar, möbel- och
gardintyger etc. För halvylle och halvsiden hava dessa färgämnen stor användning.
c) På fibern framställda oxidations - och
kondensations-färger. Hit höra huvudsakligen blott anilinsvart och difenylsvart, nästan
uteslutande för vegetabiliska fibrer. Den förra, använd såväl för lös bomull som för garn och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
