Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Textil- och beklädnadsindustri, av G. Sellergren - Garntillverkning - Spånadsämnen - Spinning. Spinnmaskiner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GARNTILLVERKNING. SPINNING. SPINNMASKINER. *
399
svarande siffra år 1925 84 000 ton. Av denna produktion kom på Förenta staterna
23 000 ton, på England 13 000 ton, på Italien 12 000 ton, på Tyskland 12 000 ton och
på Frankrike 10 000 ton.
Spinning. Spinnmaskiner.
Fig. 460. Kvinna med
slända. Efter svensk
kyrkomålning från
1400-talet.
I en osnodd fibersträng kunna fibrerna tänkas ligga i koncentriska, cylindriska
ytor av olika diametrar. Genom snodden linda sig fibrerna om varandra under
samtidig glidning mot varandras ytor. De yttre fiberlagren erhålla starkare snodd än de inre
samt utöva ett större tryck inåt. Okas snodden, tilltager spänningen i de yttre
fiberlagren genom de innanför liggandes motstånd, till dess de vid ett visst varvantal
slutligen brista. Härav följer uppenbarligen, att det för varje fiberslag finnes en viss
snoddvinkel eller ett visst antal snoddvarv pr längdenhet, vid vilken garnet erhåller sin största
styrka. Ökas denna vinkel, minskas styrkan. Exempelvis har
genom direkta försök denna vinkel befunnits vara för bomullsgarn
57°40J’ och för ullgarn (kammgarn) 62°20’.
Men snoddstyrkan beror ej blott på de i garnet ingående
fibrernas styrka utan även på deras längd och ytbeskaffenhet.
Ju kortare fibrerna äro, desto mindre blir omspänningsbågen och
alltså beröringsytan dem emellan, varför de fordra en starkare
snodd för en viss garnstyrka. Samma inflytande utövar en glatt
yta, t. ex. hos lin eller bomull, i jämförelse med en ojämn, t. ex.
hos ull. Den förra ger ringa friktion, varför snoddtrycket, d. v. s.
varvantalet pr längdenhet, måste ökas.
Genom snodden uppkommer en förkortning av garnet, desto
större ju starkare snodden är. De yttre fibrerna förkortas mest,
varemot de innersta ej undergå någon förkortning. Då emellertid
jämvikt måste äga rum i fiberknippet, blir alltså snoddens resultat,
att de yttre fiberlagren undergå en sträckning, de inre en stukning.
Härav följer bland annat, att ju finare garnet är (d. v. s. ju större
bråkdel av antalet fibrer som ligga ytterst), desto mera likformig blir den inre
spänningen hos garnet. Hos grövre garn kan denna jämnare styrka erhållas genom
sam-mantvinning av flera enkla gamdelar. För beteckning av styrkan hos garn, fibrösa
ämnen och tråd i allmänhet har Reuleaux infört begreppet avslitningslängd, varmed
förstås den minsta längd av garnet eller tråden vars vikt åstadkommer avslitning.
Exempelvis uppgår denna längd hos silke till 35 km, hos lin och hampa till 28 km,
hos bomull till 23 km, hos konstsilke till 18 km och hos ull och jute till resp. 9 och 8 km.
Men man fordrar hos ett gott garn icke blott en lämplig styrka utan även en
fullkomlig jämnhet såväl i tjocklek som snodd. Vi skola i det följande finna, att garnets
jämnhet reglerar sig själv under spinningen, vilken alltid är åtföljd av en sträckning
i det under spinning varande fiberknippet.
Äldsta verktyget för framställning av en garnartad produkt är spindeln eller
slän-dan (fig. 460), som än i dag i sin ursprungliga form användes av flera halvciviliserade
folkstammar såväl i gamla som nya världen. Den består i sin enklaste form av en
träpinne med en å densamma trädd svängring av lera, sten, ben eller hårt trä. Anledningen
till att man med detta ytterst enkla verktyg kan spinna ett synnerligen fint och jämnt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
