Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Träets mekaniska bearbetning, av Gunno Kinnman - Råvaran - Råvarans produktion, avverkning och transport
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RÅVARANS PRODUKTION, AVVERKNING OCH TRANSPORT. 279
ningen sker på en radiärt ställd yta (se fig. 271). Och ännu mindre är nötningen på
fiberändarna vid’ användning av trä till gatukubb. I fiberns längdriktning sönderdelas veden
lätt genom klyvning, men tvärs över fibern erbjudes ett helt annat motstånd mot en
inträngande vass egg.
Trä har mycket ringa värmeledande förmåga och är alltså ett utmärkt material
i väggar. För jämförelse må nämnas, att en vägg av tegel skall vara 4.6 ggr och
en betongvägg 10 ggr så tjock som en trävägg för att få samma isolationsförmåga.
Bland egenskaper, som äro av betydelse vid virkets bearbetning, hava delvis redan
nämnts färg och textur, som många gånger äro avgörande vid val av träsort för ett visst
ändamål. De träslag som vid polering erhålla en god glans äro eftersökta. Och stundom
kan lukt och smak inverka, då man t. ex. väljer weichsel till pipskaft på grund av dess
behagliga lukt, men helst tager bok till smördrittlar, då detta träslag är fritt från lukt
och smak.
Då varaktigheten är mycket växlande hos olika träslag och stamdelar, gäller det att
utvälja rätt träsort på de ställen där fara för röta anses föreligga. Men dessutom kan virket
konserveras genom impregnering och målning. I boningsrum är däremot virke icke
utsatt för skadegörelse av detta slag men skyddas i allmänhet ändå för utseendets skull
eller för att förhindra nötning.
Råvarans produktion, avverkning och transport.
För en rätt förståelse av skogen och dess liv fordras först och främst kännedom om
marken. De lösa jordarterna, från vilka växterna hämta sin mineraliska näring, leda sitt
ursprung från berggrunden. Allt efter dennas kemiska sammansättning bli
mineraljordarna mer eller mindre rika på växtnäringsämnen, men då dessa frigöras genom kemisk
vittring, beror den tillgängliga näringen även av huru lättvittrad den bergart varit, som
lämnat materialet.
För ett bestånds virkesproduktion äro markens egenskaper alltså av stor betydelse,
och i synnerhet kan den bedömas med hänsyn till dess kalkverkan, varmed förstås dess
förmåga att vid vittring lämna kalksalter i större eller mindre mängd.
Den del av de lösa jordlagren, i vilken växterna genom rötterna hämta sin näring,
kallas jordmån. Förutom mineralbeståndsdelarna ingå i denna även en hel del
växtlämningar, som omvandlas till ett humuslager genom en invecklad process, i vilken framför
allt medverka bakterier och svampar, stundom även djur, t. ex. metmaskar. Denna humus
bildas under tre olika former: mull, råhumus och torv. På marker med mullbildning finnas
de bästa betingelserna för skogen, och våra mera fordrande skogssamhällen anträffas
just här. Vanligen bildas dock i vårt klimat råhumus, vilket är en mindre gynnsam form,
särskilt om lagret når större mäktighet. Skogsvården måste alltså sträva efter att hindra
uppkomsten och befordra sönderdelningen av råhumus.
Vid rikare vattentillgång uppstår torv, som kan bilda mäktiga lager, t. ex. i mossar
och kärr. Denna jordart är mer eller mindre oduglig för skogsproduktion, men genom
dikning kan vattnet avledas, de övre jordlagren genomluftas och sönderdelningen påskyndas.
Markens godhet mätes i bonitetsklasser, varvid som grund för jämförelsen lägges
den mängd virke som kan frambringas på marken pr år och ytenhet.
Bland de yttre faktorer, som förutom marken utöva inflytande på skogen, må särskilt
nämnas ljus, värme och fuktighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
