Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Med lantbruket samhörande industrier, av H. Juhlin Dannfelt - Kvarnindustri, av C. von Schéele - Olika malningsmetoder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KVARNINDUSTRI. OLIKA MALNINGSMETODER.
223
redan i mitten av 1800-talet fann man, att man erhöll ett betydligt vackrare mjöl, om
krossningen (»skrotningen» eller »skråningen») skedde småningom och därvid skilde de av
själva sädeskärnans mjölkropp bestående kornen från de med dem blandade skaldelarna.
Då i detta fall vetet ej behövde fuktas, blev mjölet även betydligt hållbarare än efter
den tidigare metoden.
Högmalning utföres efter något växlande metoder. Vid den ungerska användes för
säden omkring 12, vid den äldre tyska 7—8 skrotningar, vilkas antal tack vare
förbättrad teknik nedbragts till 5—6, vilket numera är det allmännast använda.
Enligt äldre högmalningsmetoder fick spannmålen vanligen först passera en
bräck-valsstol, innan den fördes till första skrotningen. Numera förekommer som regel icke
någon förskrotning på bräckvalsstol, vilken kommit till allt mindre användning, sedan
man övergått till tvättning av allt vete.
Då målningen i sin helhet utfördes på stenar, ställdes dessa vid sädens första passage
mellan dem ofta så, att ingen egentlig krossning ägde rum, utan endast kornens
hårklädda spetsar och groddar avlägsnades, varefter den egentliga skrotningen vidtog.
Sedermera då man övergick till att utföra skrotningen med valsar, utfördes denna
sp etsning stundom på särskilda spetsmaskiner. Även då, såsom nu är vanligt vid
högmalning, spannmålen före skrotningen på valsar genom den nedan omtalade
rensningen på skrapnings-, skalnings-, spets- och borstmaskiner befrias såväl från
vidhäftande föroreningar som från de hårklädda spetsarna, låter man kornen i den första
skrotningen bearbetas så svagt, att de i allmänhet blott delas i huvudsakligen större
brottstycken av kornet, »skrot», några procent grynartade delar, »grift» eller »kärna», och
smärre men ej mjölfina, sämre delar, »dunst», samt en obetydlig mängd mörkt mjöl. Vid
andra skrotningen erhållen mindre mängd skrot samt mycket grift (»kärna»), som liksom
dunsten är av bättre beskaffenhet. Vid tredje och fjärde skrotningen är såväl
skrotmjöl som grift och dunst av bästa beskaffenhet. Vid varje skrotning med efterföljande
siktning avskiljes från skrotet de mer finfördelade malprodukterna, och då skalet är
motståndskraftigare mot målningen än mjölkärnan, kommer det efter siktningen återstående
skrotet och griften att bliva skalrikare för varje ny skrotning. Den vid skrotningarna
erhållna griften, »kärnan», förmales på särskilda malningspassager, »kärnutmalningar»,
till mjöl, vilket om målningen sker försiktigt, så att ej de vidsittande skaldelarna
söndersmulas utan kunna avsiktas, är betydligt skalfriare än den grift, varav det malts. Vid
de sista skrotningarna, kärn- och dunstmalningarna, erhålles »eftermjöl» (klimjöl och
klihaltig dunst) samt rent kli.
För att på mekanisk väg separera grift och dunst allt efter deras värde, begagnar
man sig av den omständigheten, att de från kornets inre härstammande skalfria delarna
äga högre specifik vikt än de, som äro behäftade med skaldelar. Man låter sålunda griften
falla genom en luftström, varigenom de specifikt olika tunga delarna bringas att avvika
olika långt från lodlinjen och efter att hava fallit genom luftströmmen samla sig på
olika ställen och kunna skiljas från varandra.
Denna separering kallas putsning och sker i de s. k. putsmaskinerna. Då luftströmmen
kunde mycket noga regleras med avseende på sin styrka, var man härigenom i stånd att
putsa den grövsta griften och det finaste dunstmjölet, d. v. s. att befria dem från de emellan
dem liggande lika stora klidelarna och även sortera grift och dunst efter deras
beskaffenhet och värde.
Först genom införandet av dessa putsmaskiner kunde den österrikiska grift- eller
högmalningen fullt utveckla sig och uppnå den ståndpunkt, den för närvarande innehar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
