Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Lanthushållningen och dess binäringar, av H. Juhlin Dannfelt - Husdjursskötsel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146
LANTHUSHÅLLNINGEN OCH DESS BINÄRINGAR.
de europeiska raserna visa i avseende på hornform två olika typer, svärdformiga horn
hos de tyska och skandinaviska, men snäckformigt vridna hos Medelhavsländernas och
Mellaneuropas raser. Av utomeuropeiska raser anses även Mindre Asiens silkeshåriga
angoraget härstamma från bezoargeten, under det att Himalayaländernas vilda skruvget
anses som ursprung till Kaschmir- och TièeLgetterna samt Syriens och Egyptens
mamberget och Himalayas halvget till Ostasiens tama raser.
Getter ha från äldsta tider haft största betydelse som husdjur i bergiga länder,
såsom i Grekland och alpländerna, vars magra och svårtillgängliga betesmarker de kunde
tillgodogöra sig bättre än andra djurslag, men fått vika för dessa, i den mån odlingen gått
framåt, och har i de mer utpräglade jordbrukslanden bibehållits huvudsakligen hos
småfolket, hos vilket de genom sin billighet, förnöjsamhet och mjölkrikedom ersatt kon
(»fattigmans ko»). I den mån skogen fått värde, har get-, liksom fårhållningen ytterligare
inskränkts på grund av dessa djurs benägenhet att avbeta skogsplantorna, vilket givit
anledning till förbud att släppa dem på skogsbete.
Fig. 137. Saanenget.
Fig. 138. Jämtlandsget.
Endast i Schweiz och närliggande tyska landsdelar har någon synnerlig omsorg ägnats
åt geta vein, och där man sökt förbättra denna, har den schweiziska mjölkrika
saanen-geten i främsta rummet använts som förädlingsmaterial. I Sverige finnas getter
huvudsakligen i Jämtland och övre Dalarna, där liksom i Norge mjölken användes för ystning
(sid. 210 ff.). Köttet av vuxna getter är grovt och, särskilt av bockarna, fränt
smakande, men killingkött anses som en läckerhet. Skinnen beredas till kläder (skinnbyxor)
och handskar, raggen till grova vävnader, som föga genomträngas av väta. Angöra
-och kaschmirgetters hårbeklädnad liknar en len ull och användes till fina vävnader.
Svinet har liksom de ovan avhandlade husdjursarterna sedan den yngre stenåldern
hållits som husdjur hos flertalet jordbrukande folk, som tämt de i olika delar av den
gamla världen fritt levande arterna eller raserna. I de äldsta europeiska lämningarna
av tamsvin har man urskilt två olika typer, dels ett större slag, som betecknats som
hussvin, och som nära överensstämde med det ända in i den nyare tiden i Europa
kvar-levande vildsvinet, dels ett mer småvuxet, som benämnts torvsvin. I nutiden ha ännu
två oförädlade tamsvinslag, antagligen motsvarande dessa, förekommit i Europa, nämligen
ett större med stora framåtriktade öron, företrädesvis förekommande i slättbygder, och
ett mindre med rätt uppstående öron, i skogstrakter, varför det kallats skogssvin. En
från dessa väl skild ras, det storvuxna krushåriga Mangaliczasvinet samt
Medelhavsländernas s. k. romanska svin anses vara former av det asiatiska svinet, som är
utmärkt genom synnerliga anlag för fettbildning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
