Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Lanthushållningen och dess binäringar, av H. Juhlin Dannfelt - Åkerväxter - Oljeväxter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98
LANTHUSHÅLLNINGEN OCH DESS BINÄRINGAR.
Oljeväxter.
Ett stort antal växtarter innehålla i sina frön och frukter feta ämnen i så stor mängd,
att dessa med fördel kunna uttagas ur dem till människo- eller djurföda eller för
tekniskt bruk. Vissa av dessa växter, som tillika eller huvudsakligen odlas för annat
ändamål, såsom sojabönan, vilken odlas till människoföda, lin, hampa och bomull, som
lämna textilämnen, samt vallmo, som odlas för framställning av opium, finnas
omtalade under de rubriker, vartill deras viktigare användning giver anledning. Här
skall redogöras endast för de viktigaste av de växter, som odlas uteslutande eller
huvudsakligen för vinnande av det fett de innehålla.
Raps och rybs. Liksom flertalet växter tillhörande de korsblommigas familj,
Cru-ciferæ, hava alla arter av kålsläktet, Brassica, oljerika frön. Av såväl rovans som
kålrotens stamform har utbildats en varietet med rikligare frösättning men icke saftig
rot. När dessa varieteter uppkommit och börjat odlas för oljeberedning, är ej känt, men
denna odling omtalas redan under medeltiden, såsom i uppgifter om de växter, som
odlades vid Karl den stores kungsgårdar och i England och Nederländerna. Den i dessa
länder odlade arten torde hava varit kalraps eller raps (rapsat, colza av kohlsaat), Brassica
napus oleifera, och dess odling spreds under 17:e och 18:e århundradena från
Nederländerna till Tyskland. R o v r a p s eller r y b s, B. rapa oleifera, tros hava utbildats i norra
Europa, men då först från slutet av 1700-talet bestämd skillnad göres mellan de båda
varandra närstående arterna, är ovisst, när den började odlas. Båda odlas både som
höst- och vårsådda grödor, rybs företrädesvis på jordmån, som är väl svag för den mer
fordrande men också avkastningsrikare rapsen.
Odlingen av dessa växter, som tidigare var omfattande särskilt i Tyskland, har
gått starkt tillbaka, sedan tillgången på fotogen och elektricitet till belysning minskat
efterfrågan å oljan, som vanligen gick under namnet rovolja. Därtill kom, att raps
och rybs äro mycket utsatta för skada av insekter, framför allt rapsbaggen, Meligethes
æneus, vilken äter upp knoppar och blommor liksom hans larver skidorna. Även
snylt-svampen Sporidesmium exitiosum, kallad rapsfördärvaren, vilken gör, att frönas
utveckling hämmas, har bidragit till att göra odlingen oekonomisk.
Ännu några andra korsblommiga växter, oljedådra, Camelina sativa, oljerättika,
Raphanus sativus chinensis, samt flera senapsarter odlas inom enstaka’ områden för
oljepressning ur fröna. Av dessa är oljerättikan inhemsk och sedan gammalt odlad i
Kina, samt odlas liksom vitsenap, Sinapis alba, i Europa mest som tidig grönfoderväxt.
I Ostindien tillverkas rovolja och rapskakor av flera senapsarter såsom Sinapis glauca
och juncea.
Solros, Helianthus annuus, som härstammar från Peru och infördes till Europa
i slutet av 16:e århundradet, har en mångsidig användning. Den är en ståtlig
prydnadsväxt, knopparna ätas som grönsaker, stammen brukas till bränsle, hela örtståndet
till kreatursfoder, och fröna till fågelföda samt till oljepressning, varefter avfallet,
solroskakor, bildar ett värdefullt äggrikt kraftfoder. I stort odlas solrosen i Ungern och
Ryssland för oljepressning och har på senaste åren först i Amerika och efter dess
föredöme i Europa fått en hastigt tilltagande användning till beredande av pressfoder
(sid. 53).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
