Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Lanthushållningen och dess binäringar, av H. Juhlin Dannfelt - Åkerväxter - Sädesväxter - Hö- och grönfoderväxter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78 LANTHUSHÅLLNINGEN OCH DESS BINÄRINGAR.
Linser, Ervum Lens, anses vara ursprungligen vilda i Medelhavsländerna. Deras frön
ha påträffats i fornfynd från den yngre stenåldern och bronsåldern i Italien och Schweiz.
Linser synas hava redan i äldsta tid odlats hos semitiska och slaviska folk samt i
Egypten, Grekland och Italien. Senare har artens odling spritt sig även till Ostindien, Spanien
och Europa norr om Alperna. I nuvarande tid odlas den mest i södra Europa, södra
Ryssland och främre Asien, men har, i den mån jordbruket gått framåt, allt mer
undanträngts från åkerodlingen, väl närmast på grund av den ringa skörd den lämnar. I
Sverige förekommer odlingen blott på Gotland och i Skåne och endast för brukarens eget
hushåll. De linsformiga fröna användas till människoföda och tillredas mestadels som ärter.
Kikärt, Cicer arietinum, är en baljväxt med frön påminnande om gula ärter med
en utskjutande spets. Den anses härstamma från orienten, där den sedan gammalt
odlats och liksom i Spanien är allmänt använd till människoföda, liksom ärter.
Soja, Glycine hispida, är en i Ostasien inhemsk och där allmänt och i många sorter
odlad baljväxt, vars frön, sojabönor, höra till de viktigaste födoämnena för Kinas och
Japans befolkning och i Nordkina lämna betydligt överskott till utförsel. I Kina och
Japan har sojaväxten en mångsidig användning; örten förtäres som grönsak, kärnan
males till mjöl, varav beredes en mängd olika rätter, konfekt, och en sås, som även
exporteras till Europa, samt brukas till pressning av olja. Försök att odla soja i Europa
hava icke haft framgång, men numera införas fröna i stor skala för oljeberedning.
Återstoden efter oljeberedningen, sojakakor eller sojamjöl, utgör ett högt skattat
äggvite-rikt kraftfoder.
HÖ- OCH GRÖNFODERVÄXTER.
Fig. 82. Soja.
Så länge överflöd fanns på oodlad mark, vilken som naturlig äng och betesmark
lämnade husdjuren foder, fanns ingen anledning att använda den mödosamt uppodlade
åkern till odling av foderväxter. Det
äldsta meddelandet om foderodling torde
vara Strabons berättelse, att lucern
odlades i Medien och Persien, varifrån denna
växts odling vid perserkrigens tid (omkr.
470 f. Kr.) överfördes till Grekland, men
det torde vara ovisst, om berättelsen om
denna odling hos de nämnda asiatiska
folken avser mer än förekomsten av vild
lucern i betesmarkerna. Från det gamla
Grekland omtalas däremot tydligt odling
av såväl lucern som lupiner till foder,
dessa senare naturligtvis å åker i
omväxling med säd. Jordbrukets starka
utveckling hos romarna, såväl genom
åkerodlingens utsträckning över de tidigare
betesmarkerna, som genom odlingens
tilltagande mångsidighet och bruket att
låta de »sugande» sädesväxterna omväxla
med foderväxter, vilka snarare ökade än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
