Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXI. Papperstillverkningen. Av Erik Öman - Maskingjort papper - Pappersmaskinen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MASKINGJORT PAPPER. PAPPERSMASKINEN.
999
sjuvalsig torrglätt. Antalet torkcylindrar kan variera högst avsevärt i sådana
torkpartier för papp, vilket redan framhållits på sid. 980 samt visats i fig. 654.
Torrsubstanshalten vid en dylik kartongmaskins olika delar är ungefär följande:
i fibervattnet till cylindrarna ........................0.8 %
efter sista cylindern ..................................15 %
» 2:a sugvalsen.....................................18 %
» sista (8:e) förgusken...............................23 %
» gusken.......................................28 å 30 %
» l:a våtpressen...............................31 å 34 %
» 2:a » ..............................33 å 37 %
» 3:e » ..............................35 å 39 %
» torkpartiet..................................... c:a 90 %
Torkpartiets avdunstningskapacitet är betydligt mindre för papp än för papper
och varierar helt naturligt med pappens tjocklek, men som ett ungefärligt värde kan man
ange 8 å 10 kg vatten avdunstat pr m2 pappberörd cylinderyta och timme. För varje kg
avdunstat vatten åtgår något mera ånga, än vad förhållandet är vid papperstorkning —
man får räkna med 2.0 kg ånga pr kg avdunstat vatten.
Vid framställning av papp på här ovan beskrivet sätt guskar man samman flera
lager av fiber, vilket tillsammans ger den önskade pappen. Härvid använder man olika
slag av fiber till dels de båda yttre lagren, sidorna, samt dels till de däremellan liggande
lagren, mitten. Till mitten använder man så billiga fibermaterial som möjligt, nämligen
stora mängder av slipmassa och makulatur, som defibreras i holländare. Till sidorna
använder man mera högvärdigt fibermaterial, såsom sulfat- eller sulfitcellulosa, enbart
eller i blandning med slip. Här kan man antingen ha samma fibersammanställning för
de båda sidorna eller ock två olika slag, vilket senare är fallet, om man vill ha papp med
olikfärgade sidor.
För att kunna tillverka papp på detta sätt måste de olika cylindrarna, på vilka
fiberskikten bildas, arbeta med fiberblandningar av olika slag. Första cylindern skall
alltså ha ett slags fiberblandning, nämligen den som skall giva den ena sidan, så följa
t. ex. 3 stycken cylindrar, som giva tre mittskikt och som arbeta med den billigare
fiberblandningen, samt slutligen den sista cylindern, som arbetar med den fiberblandning
som skall vara i den andra sidan. Ett dylikt tillvägagångssätt kräver givetvis, att
holländeri, massakar, sandbord, silar, rörverk och pumpar göras åtskilda för de tre sorterna
av fiberblandningar, och följaktligen får man tredubbel uppsättning av alla dessa
maskiner vid en sådan kartongmaskin. Kostnaden blir större och utrymmet likaledes större
för sådana anläggningar, än då man endast har en sorts fiberblandning att arbeta med.
Man kan alltså skilja på tillverkning, där två olika sorters fiberblandningar användas
och där man använder tre olika sorter. Det förra kallas duplex och det senare triplex.
I fig. 670 visas plan över en anläggning för tillverkning av triplexpapp med 5
cylinder-viror. Man ser där de tre olika blandningsholländarna — två mindre samt en stor. Från
var och en av dessa går massan till ett sandbord, varav det alltså finnes tre stycken,
och från varje sandbord går massan till en sil. Av dessa lämna två massa till den l:a
och 5:e av cylindervirorna; den tredje silen (den i mitten) lämnar massa till de 2:a, 3:e
och 4:e cylindervirorna.
En dylik anläggning med cylinderviror kan användas ej endast för tillverkning av
papp utan även för papper. Det är härvid endast koncentrationen i fiberuppslamningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
