Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII. Slipmassefabrikationen. Av Erik Öman - Olika slipapparater
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
868
SLIPM ASSEFABRIKATIONEN.
76
Fig. 581. Kannslipstol av modernt utförande.
Slipstenen är fastsatt på sin axel, och denna vilar i lager fastsatta i stativet. Under
slipstenen är en behållare eller grav för uppsamlande av det på stenen spritsade vattnet
samt massan; denna behållare kallas vanligen träget. Den vid slipningen erhållna
slipmassan spolas av spritsvattnet ned i graven och samlas där. Genom bräddavlopp
rinner denna massa bort och går till sorteringen. Arbetar man enligt varmslipmetoden,
så får man i tråget en massa, som håller omkring 2 % torr fiber. Då man tillverkar
kallslip, är mängden vatten, som
tillföres slipstenen, mycket större än vid
varmslipningen — ända till tio gånger
så mycket vatten.
Massakoncentrationen blir alltså betydligt lägre vid
kallslipning än vid varmslipning.
I fig. 581 synes hur veden är inlagd
i trycklådorna; den mellersta visas i
sektion. Den högra trycklådan
däremot visas med nedfälld lucka, d, så
som fallet är, under det att man
beskickar trycklådan med ved. Den
vänstra trycklådan visas med stängd
lucka, alltså under slipningsperioden.
För tryckets åstadkommande
användes, som ovan sades, tryckvatten.
Man har två olika
tryckvattenledningar — den ena på 2 å 3 atm. och
den andra på 8 å 10 atm.
Där
jämte har man en ledning för uttappning av vattnet från kannorna, då dessas
rörelseriktning skall omkastas. Därför är varje tryckcylinder eller kanna försedd med tre
ledningar för vatten; i fig. 581 äro dessa rx, r2 och r3. Dessa tre ledningar kunna med
ventilsystem kopplas till kannans översida, resp, undersida. Med hydrauliskt tryck kan man
lätt komma till betydligt högre presstryck, än då man använder kuggstång eller
spindel. Så ger t. ex. en kanna med endast 200 mm diameter och 10 atm. vattentryck
TT
— • 20 • 20 • 10 = 3 140 kg presstryck, och med 250 mm diameter blir det nära 5 tons
4
presstryck.
Slipstenen slites under såväl skärpningen som slipningen, och därmed minskas
diametern, varigenom man måste sänka trycklådorna in mot stenen på här ovan beskrivet
sätt. Emellertid kan man på detta sätt ej sänka trycklådorna hur mycket som helst, ty
redan efter en måttlig förflyttning av lådorna mot stenens mitt komma lådorna att
stöta ihop. Då man sålunda sänkt trycklådorna så långt detta är möjligt och fortsatt
slipningen, så länge man kan med detta lådläge, utan att öppningen mellan stenens periferi
och lådans vägg blir för stor, har man slutligen kommit till gränsen för stenens
användning i den ifrågavarande slipstolen, och nu måste stenen bytas. Denna radiens
minskning kallas för stenens nedslipning, vilken är 150 a 200 mm för stora slipstenar.
Stenen kan sedan givetvis användas i en annan slipstol med mindre dimensioner.
I fig. 580 och 581 ha visats slipapparater, där slipstenens axel är horisontell och alltså
själva slipstenen stående, vertikal. Dessa slipar kallar man vertikalslipar. I fig. 582
visas en slipapparat med slipstenen liggande, horisontell, samt axeln vertikal. Denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
