Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. Garveriindustri. Av Sture Hemberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
642
GARVERIINDUSTRI.
fuktig sågspån och stollas. Efter någon tids lagring, varunder garvsaltet ytterligare
fixeras, är skinnet färdigt för tillverkning av vita glacéhandskar.
Glacégarvningen är i och för sig en vanlig vitgarvning, varvid det ingående
vetemjölet och äggulan äro s. k. närande substanser, som giva åt det färdigberedda skinnet
ett mjukt och fylligt grepp.
Pälsgarvning är synnerligen enkel och kan utföras utan några större maskinella
anordningar. De torkade skinnen läggas i blöt (vekning) 2 å 3 dagar eller så länge, att
de äro fullständigt uppmjukade, varefter pälsen tvättas i tvål och vatten med tillsats
av något soda (1 %), om pälsen kännes fet, och sköljes väl i kallt vatten. Köttsidan
in-gnides med en torr blandning av kalialun och koksalt i förhållandet 4: 1, och skinnen
läggas i stapel köttsida mot köttsida och täckas väl över, så att de ej torka. Efter c:a
14 dagar hava skinnen genom sin fuktighet sugit till sig salterna och smörjas nu på
köttsidan lätt över med en blandning av vetemjöl och äggula samt hängas upp till torkning.
Efter torkningen läggas skinnen i fuktig sågspån och sträckas över stollpåle, tills de
äro mjuka. Pälsen borstas och köttsidan slipas med smärgelduk. För närvarande är
yrkesskickligheten inom denna gren synnerligen högt uppdriven, så att man genom
klippning och färgning kan omvandla t. ex. ett kaninskinn till hermelin, leopard, mullvad,
sälbisam m. m.
Sämskgarvning. Hudmaterialet för sämskgarvning utgöres huvudsakligen av
hjort-, älg- och rådjursskinn. Efter vekning och avhårning hänga hudarna i ren
vitkalk 1 å 2 månader eller så länge, att narvskiktet kan avstötas, varefter de pyras lätt.
Hudarna smörjas därpå med fisktran och bearbetas i s. k. hammarvalk, torkas och
val-kas ånyo. Denna operation upprepas, tills fettet fullständigt genomträngt och garvat
huden. Överflödigt fett avlägsnas genom pressning eller tvättning med soda.
Avfalls-fettet benämnes i förra fallet moellon och i senare degras, vilka fetter med stor fördel
användas för smörj ning av. annat läder.
Som redan förut omnämnts verka endast de fetter garvande, som innehålla
omättade fettsyror, d. v. s. fettsyror, som i sin konstitution hava en till flera dubbelbindningar,
t. ex. tran och linolja. Dessa föreningar äro lätt oxiderbara, på vilket förhållande baserar
sig just den upprepade torkningen i sämskgarvningen, varvid oxyfettsyror bildas, som
i sin tur ingå förening med hudsubstansen.
Sämskgarvat läder utmärker sig för stor smidighet och synnerligen mjuk känsel
samt äger den fördelen framför andra lädersorter, att det kan tvättas i vatten utan att
bliva hårt eller sprött.
FormaliDg■arvning•. Omkring 1900 började man göra försök att garva med formalin.
Långt dessförinnan hade formalin använts i garverierna för att fixera den svällning,
hudarna erhöllo i kalkningen, varigenom den fördelen vanns, att man kunde behandla
hudarna i mera koncentrerade extraktlösningar utan att befara dödgarvning o. d. På
grund av att formalin reagerar synnerligen snabbt med hudsubstansen, måste man
arbeta med starkt utspädda lösningar. Hudarna valkas i en med soda basiskgjord
lösning av formalin. 1 å 2 % formalin, beräknat på blössevikten, tillsättes successivt under
garvningsförloppet, och efter c:a 24 timmar äro hudarna garvade. Hudarna sköljas,
obundet formalin neutraliseras med natriumbisulfit, och lädret fettas med en
emul
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
