Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. Garveriindustri. Av Sture Hemberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GARVERIINDüSTRI.
627
och ömsesidiga placering, som är karakteristisk för varje djurart, kan man bestämma
hudmaterialet.
Närmast narven ligger det kraftigaste läderhudslagret (stratum reticulare), som
består av grövre bindvävsknippen, vilka äro mer eller mindre löst förenade med varandra
till ett flätverk av löst eller kompakt utseende. Detta lagers byggnad bestämmer ur
garvaresynpunkt hudens kvalitet och »ställning». I en prima hud löpa bindvävsknippena
mer eller mindre vertikalt mot narvytan, vilket gör huden fast och kärnfull. Detta är
förhållandet i ryggpartiet på huden, som garvaren också kallar för »kärna». I
bukpartierna löpa bindvävsstråken mera parallellt med narvytan, och dessa kännas lösa och
sladdriga. I halsen har strukturen ett grovmaskigt utseende och svampig karaktär.
Föreningsbandet mellan hud och underliggande ben- och muskelvävnad utgöres
av ett luckert bindvävsskikt (stratum subcutaneum), som för garvaren är värdelöst och
avlägsnas under beredningen.
Förutom bindvävsknippen äro i läderhuden även andra cellbyggnader inlagrade,
såsom elastiska bindvävsceller, svett- och talgkörtlar, glatt muskulatur, blod- och
lymfkärl samt nervtrådar.
Nedanstående uppställning klarlägger hudlagrens inbördes läge utifrån—inåt.
1) Stratum corneum
2) » lucidum
> epidermis = överhud
3) > granulosum ■ slemskikt
4) > germanitivum > cutis = hud
5) > papillare . corium = läderhud
6) > reticulare
7) » subcutaneum
De förändringar, som huden undergår vid de förberedande arbetena i kalkhuset
och under garvningen, kan man blott förstå, om man känner till hudelementens
egenskaper, vilka äro av dels kemisk, dels kolloidkemisk karaktär.
Huden består av proteinämnen, fetter och vatten.
Proteinerna äro synnerligen komplicerat sammansatta av peptoner, vilka äro att
betrakta som polypeptider. Sönderdelas dessa ytterligare, får man som slutprodukt
aminosyror. En proteinmolekyl uppbygges ej av likartade peptonmolekyler utan helt
säkert av sådana med olika kemiska karaktärer. Deras natur och olika beskaffenhet är
utslagsgivande för proteinmolekylens egenskaper. Anordnandet av aminosyror i ett
sådant molekylkomplex är oerhört varierande, vilket framgår därav, att man känner
ej mindre än 16 olika aminosyror, som utgöra avspaltningsprodukter av
proteinmolekyler. Proteinmolekylens första avspaltningsprodukt är peptoner, vars molekylvikter
ligga mellan 400—2 000. Dessa spaltas i aminosyror med molekylvikterna 74—240.
Omkring 3—17 eller fler aminosyror ingå således i en pepton. Samma aminosyra kan
ingå som föreningslänk i peptonen flera gånger omväxlande med andra, varvid en
oerhörd mängd kombinationsmöjligheter kommer att föreligga, som förläna
peptonmole-kylen lika många och skilda kemiska karaktärer som kombinationsvariationer.
Pepton-molekylerna uppbygga så i sin tur protein- eller äggvitemolekylerna. På grund av denna
kombinationsrikedom hos äggvitämnena framgår, att varje djurslag, ja t. o. m. varje
individ, framvisar från varandra avvikande karaktärer. På grund av dessa variationer
i hudens histologiska och kemiska byggnad kan man förstå, att det färdiga lädret ej
kan vara av ensartad kvalitet trots den omsorgsfullaste garvning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
