Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. Garveriindustri. Av Sture Hemberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
624
GARVERIINDUSTRI.
Garvaren fordrar en god »ställning» på huden. Härvid menar han, att kärnan,
d. v. s. ryggpartiet, skall vara av en god, fast beskaffenhet och med fallande tjocklek
utan gräns övergå i de något lösare hals- och bukpartierna. Könet spelar härvidlag en
stor roll. Unga ko- och kvighudar motsvara ovannämnda fordringar och lämpa sig
utmärkt för olika slags ovanläder och lättare bottenläder för sko fabrikation. Tjurhudar
hava en tunn kärna med tjock, svampig hals och buk. Dessa lämpa sig för platt- och
möbelläder men mindre bra för bottenläder. Oxen, tidigt kastrerad, lämnar en hud med
samma goda ställning som kon men med en tjockare och fastare kärna och användes
huvudsakligen för framställning av rem- och bottenläder. Hud av sent kastrerad oxe
har tjurkaraktär.
Hästhudar lämpa sig bäst till ovanläder — den främre delen till kromovanläder,
s. k. hästchevreau, och den bakre, glasartade delen, s. k. skylten, till smort, vegeta-
Fig. 389. Hudarna spolas rena från blod efter avtagningen.
biliskt garvat ovanläder eller också till bottenläder. Buffelhuden har en porös struktur
och användes till möbelläder och — fastän mindre lämpligt — till bottenläder. Älg- och
renhud sämskgarvas till handsk- och tvättskinn. Valrosshuden, som är mycket tjock
och kraftig, spaltas i flera skikt, varvid narvspalten användes till portföljläder och de
övriga spalterna till lackerat portfölj- och reseffekt läder.
Skinn användas i allmänhet för framställning av finare ovanläder i skodon —
kalvskinn förarbetas till boxkalv och getskinn till chevreau. Dessutom användas
kalv-och getskinn till finare läderslag för möbler, väskor, bokband etc. Som beklädnadsskinn
för jackor o. d. förarbetas huvudsakligen fårskinn. Lamm- och killingskinn lämna en
utmärkt råvara för framställning av handskskinn. Svin- och sälskinn användas till
reseffekt- och sadelmakeriarbeten. Reptilskinn och på senare tid fiskskinn användas
helt eller delvis som ovanläder i damskodon och till väskor o. d.
Utom med avseende på hudens ställning värdesättes densamma, även på vad sätt
den avtages från djuret. Snitt och hål, förorsakade av slaktarkniven, sänka betydligt
hudens värde. Avklubbade hudar äro bäst. Repor av taggtråd och ryktskrapa,
insekt-stygn och bristande renlighet göra huden olämplig till färgat ovanläder.
Av stor betydelse är också en noggrann konservering för lagring och längre
transporter. Olika konserveringsmetoder användas, och hudarna benämnas därefter: våt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
