- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / VIII. Kemisk industri /
445

(1925-1939) [MARC] With: Sam Lindstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Färg och fernissa. Av Olof Svanberg - Fernissindustrien

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FERNISSINDUSTR1EN.

445

Oljefernissor. Oljefernissornas viktigaste beståndsdel, som givit upphovet till
deras benämning, utgöres av de torkande oljorna. Som bekant brukar man
sedan gammalt särskilja de i naturen påträffade eller ur naturprodukter av olika
slag härstammande oljorna i tre olika klasser, de feta, de eteriska samt
mineraloljorna.

De feta oljorna kunna likaledes, beroende på sin halt av glycerider av omättade
fettsyror, uppdelas i tvenne huvudklasser, de torkande och de icke torkande, av vilka de
förstnämnda vid luftens oxiderande inverkan under viktökning övergå i en fast,
sammanhängande massa, vilken process påskyndas genom utstrykning i tunna skikt, varigenom
lufttillträdet underlättas. Som bindemedel vid hantverks- och konstnärsmåleriet samt
inom fernissfabrikationen intar linoljan fortfarande främsta platsen. Dess medtävlare
äro inom konstnärsmåleriet nöt- och vallmooljorna, mera sällan hampoljan, inom
fernissfabrikationen i viss utsträckning den kinesiska träoljan (wood oil) samt inom
hant-verksmåleriet endast de övriga bindemedlen, såsom limlösning, kalk och klister, vilka
emellertid ej finna någon användning vid fernissframställning utan äro av värde endast
som hjälpmedel vid det enklare måleriet.

Linoljan begagnas i en mångfald olika former. Den finaste råa produkten,
kall-pressad linolja, vilken utvinnes ur linfrön genom mékanisk utpressning utan hjälp av
värme eller lösningsmedel, användes i första hand till beredning av artistfärger, vilken
stundom utföres av konstnärerna själva. För hantverkets ändamål anses emellertid den
råa linoljan vara för långsamt torkande — två eller tre dygn är den normala tiden —, varför
den till de flesta ändamål förarbetas på kokt linolja. Denna behandling består i oljans
upphettning till omkring 150° under tillsats av vissa metalloxider, såsom oxiderna av bly,
mangan och kobolt, varvid erhålles en olja, innehållande små mängder fettsyrade salter
av dessa metaller, vilka ha förmåga att i hög grad påskynda oljans upptagande av
luft-syret med åtföljande torkning. De nämnda oxiderna samt deras fettsyrade och
harts-syrade salter äro kända under namn av sickativ eller torkmedel och möjliggöra,
om de väljas på lämpligt sätt och i riktiga proportioner samt införlivas med oljan vid
passande temperaturer, oljans torkning inom 7—8 timmar. Att ett noggrant beaktande
av dessa omständigheter är av utomordentlig betydelse inom produktionen av oljerivna
färgfabrikat, fernissor och lacker, är lätt att inse.

En annan produkt, som beredes av rå linolja och finner användning i fabrikationen
av fernissor och emalj färger, är standoljan, vilken framställes genom linoljans upphettning
till omkr. 340° under två till tio timmar. Standoljan är en gul, klar, synnerligen
tjockflytande produkt; dess konsistens är beroende av upphettningstidens längd och härrör
från s. k. polymerisering, bildandet av högmolekylära föreningar av en del av oljan.

Kinesisk träolja (Wood oil, Tung oil) erhålles ur fröna av Aleurites cordata, vilken
växer i Kina, Japan och Kochinkina. Stora kvantiteter träolja exporteras årligen,
huvudsakligen från Kina, för att finna användning i de amerikanska och europeiska
färg- och fernissindustrierna. De bästa sorterna skeppas från Hankou och gå under
namn av »Hankou Wood Oil». Oljan är särdeles tjockflytande och har en karakteristisk
lukt. I obearbetat tillstånd torkar den i luften med en matt, vaxartad yta och användes
av kineserna i stor utsträckning som en naturlig träfernissa vid ytbehandling av deras
djonker för att göra dessa vattentäta. I Europa användes träoljan huvudsakligen i
förening med harts vid framställning av talrika träoljefernissor.

Den kokta linoljan kan sägas vara den enklast sammansatta oljefernissan. De äldsta
kända föreskrifterna för framställande av linoljefernissa gåvos av benediktinmunken

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:13:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppfbok/8/0459.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free