Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Kemikalier och läkemedel. Av Olof Svanberg och Stig W:son Bergman - Metaller och deras föreningar - Övriga metaller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
370
KEMIKALIER OCH LÄKEMEDEL.
för att därmed förvärva omätliga rikedomar varit vägledande för alkemistiska experiment
och spekulationer. Innan man genom talrika misslyckanden kommit till klarhet om att
grundämnena ej kunna överföras i varandra, låg denna tanke nära till hands, så mycket
mera som överförandet av koppar i kopparsulfat eller utfällning av koppar ur en
koppar-vitriollösning genom tillsats av metalliskt järn synbarligen inneburo större materiella
förändringar än framställning av guld ur exempelvis silver eller kvicksilver, vilket oftast
fick tjäna alkemisterna till utgångsmaterial. Förvärvandet av kunskap i guldmakeri
ansågs småningom identiskt med förvärvandet av »de vises sten», vilken antogs även
kunna bota sjukdomar och förlänga livet. Till beredningen av denna undergörande
substans ansågs slutligen en viss »materia prima» vara en ofrånkomlig förutsättning, och till
framställningen av denna substans hava de mest skiftande utgångsmaterial tagits under
bearbetning, varigenom alkemisterna mödosamt och med oriktiga förutsättningar
förvärvade en betydande kännedom om utseendet av många kemiska reaktioner och deras
slutprodukter.
I våra dagar har genom den elementförvandling, som de radioaktiva processerna
innebära, tanken på guldframställning åter kommit att väckas till liv.
Man kan alltså förutsäga, att om kvicksilver kunde bringas att utsända radioaktiv
alfa- och betastrålning, skulle ett grundämne — en »isotop» till guld — uppkomma med
nära guldets atomvikt och dess plats i grundämnenas periodiska system och med guldets
kemiska och fysikaliska egenskaper. Emellertid har man ännu ej lyckats påverka något
icke radioaktivt grundämne till radioaktiv strålning i mätbar mängd, lika litet som
strål-ningsintensiteten hos radioaktiva grundämnen kunnat göras starkare eller svagare genom
yttre inflytelser, inledandet i kemiska reaktioner eller på annat sätt. Likaledes kan man
förutse, att därest en elementförvandling i framtiden med för oss okända metoder och
energimängder skulle bli en möjlighet, kostnaderna för de vid elementförvandlingen
förbrukade energikvantiteterna skulle väsentligt överstiga värdet på utbytet av ett framtida
guldmakeri.
Platinametallerna. Platinametallema äro till antalet sex och utgöras av rutenium,
rhodium och palladium, de lätta, med spec. vikt omkring 12, samt de tunga
platinametallerna, osmium, iridium och platina, med spec. vikt 22. De utgöra ej endast genom
sitt gemensamma uppträdande i naturen utan även genom likhet i fysikaliskt och
kemiskt avseende en familj, vilken jämte jäm, nickel och kobolt har sin plats i periodiska
systemets åttonde grupp.
Till platinametallerna höra de ädlaste av alla metaller. Platinan själv gör redan i
olegerat tillstånd guldet äran stridig som »metallernas konung» och är i legering med
iridium avgjort ädlare än guldet. Rent iridium är efter utglödgning olösligt även i
starkt kungsvatten, och en legering av osmium och iridium kvarstannar olöst efter
behandling av malmen, som innehåller samtliga platinametaller, medelst kungsvatten.
Platinan är den obetingat viktigaste av dessa ädla metaller och användes sedan
gammalt, i synnerhet i metalliskt tillstånd, på kemiska laboratorier och flerstädes i tekniken,
där deglar och skålar av motståndskraftigt material äro oumbärliga, till elektroder för
klorat- och persulfatframställning och i tandläkekonsten. En alltmer stegrad användning
finner platinan även i briljanterings- och bijouteritekniken som ett utmärkt vackert och
pålitligt material för infattningar av ädelstenar. En annan användning finner platinan
flerstädes genom sin förmåga att på sin yta förtäta gaser och inleda dem i kemisk reaktion,
en egenskap, som i ännu högre grad tillkommer systerelementet palladium, så till exempel i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
