Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Kemikalier och läkemedel. Av Olof Svanberg och Stig W:son Bergman - Metaller och deras föreningar - Övriga metaller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
356
KEMIKALIER OCH LÄKEMEDEL.
klorur, kalomel), vilken är synnerligen svårlöslig och därigenom mindre giftig. I medicinen
användes den därför invärtes som laxer- och desinfektionsmedel vid infektiösa diarréer.
Under vissa omständigheter övergår emellertid en del av saltet i sublimat, varigenom
för-giftningsfall kunna bli följden.
Övriga kvicksilversalter av medicinsk användbarhet äro jodiden, cyaniden, nitratet
och salicylatet.
Kvicksilversulfiden (cinnober) är allmänt använd såsom färgstoff inom
konstnärs-måleriet och vid framställning av finare sigillack.
Aluminium. Aluminium är den på jordens yta rikligast förekommande metallen
och bland de olika grundämnena — efter syre och kisel — det tredje i ordningen
i detta avseende. Den för oss tillgängliga fasta jordskorpan består till 7.3 procent
av aluminium, i kemisk förening mestadels med kiselsyra i olika silikat, varav
fältspaten är det viktigaste, och i de fasta bergarternas förvittringsprodukter, lerorna
i de lösare jordlagren, innehållande vattenhaltiga aluminiumsilikat av olika
renhetsgrad.
Den fria metallen kunde visserligen först efter den elektriska starkströmsteknikens
utveckling i början av århundradet intaga den rangplats, som den lätta,
silver-glänsande aluminiummetallen numera tillkämpat sig, men så mycket äldre i kemiens
historia är kännedomen och användandet av aluminiumföreningar. De salter, som voro
bekanta och närmare undersökta av alkemisterna redan på Plinius tid, voro framför allt
alun (kaliumaluminiumsulfat) och några vitrioler, såsom järn- och kopparvitriol (sulfat).
Alun framställdes på flera ställen genom urlakning ur alunskiffer; dess renframställning
genom omkristallisation ur vattenlösning beskrevs av Pseudo-Geber, alkemist på
1300-talet, och samme forskare torde ha varit den förste att framställa svavelsyra — genom
torr-destillation av alun. Genom stark upphettning av saltet, framhåller Pseudo-Geber,
avdestillerar en »spiritus» av mycket starkt lösande egenskaper. Alun har tidigt använts som
blodstillande (adstringerande) medel för både invärtes och utvärtes bruk och utgör ett av
de först använda betmedlen i färgerierna. Enligt en uppgift insamlades naturlig alun
redan år 580 f. Kr. på de Lipariska öarna av grekiska nybyggare för att försäljas till
feni-ciska färgerier i Palermo.
Aluminium bildar en oxid (lerjord, A12O3) och ett flertal hydrat med växlande
vattenhalt. Ett av dessa, bauxit (A12O3 2H2O), användes huvudsakligen som utgångsmaterial
vid aluminiumframställningen.
Bauxiten är av något växlande sammansättning med avseende på vattenhalten och
innehåller dessutom ständigt större eller mindre mängder järn och kiselsyra som förorening.
Rent aluminiumhydrat och aluminiumoxid framställas ur bauxiten enligt två väsentligt
olika metoder. Den viktigaste grundar sig på aluminiumoxidens egenskap att vid
behandling med alkalier, t. ex. smältning med soda, bilda lösliga s. k. aluminat, där aluminium
uppträder i den negativa jonen, medan järnoxiden saknar denna förmåga och vid alkalisk
uppslutning av bauxiten utfaller i form av olösligt järnoxidhydrat. Ur den alkaliska
lösningen utfälles därefter rent, järnfritt aluminiumhydrat med hjälp av kolsyra, som
överför natriumaluminatet i soda och aluminiumhydrat, vilket vid lämplig anordning med
avseende på temperatur och lösningens koncentration utfaller i kristallinisk form och är
lätt att frånfiltrera och rena genom uttvättning. Ännu ej fullständigt utnyttjad är en
andra, av Peniakoff utarbetad metod, vilken grundar sig på bauxitens omsättning vid
upphettning tillsammans med svavelkis och natriumsulfat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
